Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betydelseväxlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprungligen vara en sammansättning: ’är + han (hon, det).
Men dessa teorier föra oss tillbaka ända till det
indo-europeiska språkets förhistoria, och om denna gråa urtid kunna
vi endast hysa ytterst sväfvande och dunkla föreställningar.
Det kan äfven ibland inträffa, att flera ändelser häktas
i hvarandra, och detta är särskildt i de nord. språken ofta
fallet. Så nsv. dag-en-s, dag-ar-na-s, rike-n-a-s, isl.
fiarð-ar-en-s (’fjärdens’), iarð-ar-en-nar (’jordens’) etc. Och då t. ex. ,
plur. nsv. möss, isl. mýss, är uppkommet ur det urn. *musiR,
där -iR är pluraländelse, så ha vi strängt taget ej mindre än
fyra böjningssuffix i den äldre nsv. formen mös-s-er-na-s.[1]
Ett ord kan till följd häraf någon gång också uppträda
med såväl flera prefix som åtskilliga aflednings- och
ändelsesuffix, såsom t. ex., o-be-tyd-lig-het-er-na-s.
Att äfven ändelser kunna genom analogi utbreda sig
vidt öfver sina ursprungliga områden, ha vi ofvan vid
associationsförändringarna sökt visa. —
Våra reflexiva verb förvånas och nalkas kunna
öfversättas på franska med s’étonner och s’approcher. Detta s’
är, som bekant, blott en reducerad form af
reflexivpronominet se < lat. se = ’sig’. Det fr. s’étonner är således i det
hela bildadt på samma sätt som det sv. förvånas. Det är
egentligen blott platsen för ’ändelsen’ s, som är olika.
Vi se häraf, att äfven i början af ordet kunna ändelser
— eller rättare flexionssuffix, då ’ändelser’ i detta fall blir
en föga lämplig term — förekomma. Detta är t. ex.
mycket vanligt i den stora grupp sydafrikanska tungomål (söder
om Sudan ned till Kaplandet), som man vanligen
sammanfattar under benämningen Bantu-språk. Så heter på
zulu-språket ’gosse’ um-fana, men ’gossar’ aba-fana, ’ko’ in-komo,
men ’kor’ izin-komo etc.[2]
Och vi ha ett långt närmare
exempel härpå just i franskan. Då ett böjningssuffix
naturligtvis ej kan finnas som själfständigt ord, utan blott
vidhängdt ett annat, är t. ex. fr. ’j(e)’ i je crois, j’aime strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
