Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 4. Om Adjektivet - § 1. Om Adjektivernas Deklination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 115 )
singularet, och det åsyftade personliga substantivet icke
år i det föregående uttryckt; t. ex. Den dygdige är
säll. Den rikes och vises fåfänga är lika tadelvärd.
Står deremot adjektivet ensamt i pluralet , utan det per-
sonliga åsyftade substantivet, så brukas omsom e eller a
t. ex. De lärde eller de lärda; De tappre eller de
tappra. Hvarvid dock markes , att pluralets genitiv
hellre antager a ån es t. ex. De rikas öfverflöd , De
visas läror.
Man brukar stadga, att åndelsen e bor i högre skrif-
art åga företråde framför a i personliga maskuliners no-
minativ och vokativ , och detta iakttages ofta , t. ex.
Den store konungen beundras ; Den ädle medborgaren
högaktas; De odödlige hjeltarne besjungas ; De oegen-
nyttige välgörarne vördas; Store Gud! Adle Man!
Förträfflige Hjelte ! Nådige Herre! men denna re-
gel underordnas icke sållan vålljudets fordringar. Der
tvenne e skulle sammanstóta , eller flera hvarannan föl-
jande åndelser på e fororsaka ett obehagligt ljud ,
nyttjas vanligen hellre åndelsen på a, t. ex. Den unga
,
lärda Erik, i st. f
. Den unge , lärde Erik. Många en-
skilta medborgare hafva blifvit mäktiga Envåldsregenter.
–– om
Likaså, ehuru det bestämda maskulinets böjda kasus
vanligast åndas på a , t. ex. Man bör beundra den visa
regenten , den stora författaren, o. s. V., kan dock
vålljudet fordra , att de stundom åndas på e , för att und-
vika sammanstôtningen af tvenne a , t. ex. Jag har läst
om den store (hellre ån stora) anföraren,
den ryktbare Alexander, Hyddan skänker hvila åt den
trötte arbetaren , så framt icke adjektivet hörer till de-
ras antal , som i sjelfva nominativen helst antaga a, dâ
samma åndelse åfven bibehålles i bôjd kasus , oaktadt ett
a följer ; t. ex. Diana älskade den vackra Akteon -Jag
såg den lilla Alexis ; Jag har talt vid den nya Adels-
mannen, emedan det i nominativen heter Den vackra
ynglingen, Den lilla gossen ; Den nya riddaren. — Af
dylika adjektiver gifves en stor mångd , t. ex. Den kalla
vintern, Den blida årstiden ; Den klara himmeln, Den
folkrika staden ; Den runda hatten ; Den hvita , rö-
da, gröna rocken, o. s. v., i hvilka slutljudet e skulle
stota orat. Och i allmänhet bojas adjektiver, i dagligt tal ,
oftare på a an e; t. ex. Den gamla mannen ; Den åd-
la välgöraren, Den försigtiga regenten, o. s. v. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
