Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 1. Om Verbet i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 140 )
"
kelsen öfvergå till aktiv; t. ex. Andas hämd; Hop-
pas frälsning; Radas en olycka.
2
) Passiver, hvilka hafva motsvarande aktiv
form, men erhålla namn af deponentier, när de
bortlägga sin passiva betydelse , och antaga: a) en
aktiv ; t. ex. Hämnas en oförrätt; Afundas
fördel; b) en neutral ; t. ex. Narras, Gäc-
kas , i betydelse af skämta ; c) en reciprok; t. ex..
de Träffas; de Mötas ; de Förlikas. Hit höra
vissa passiva former: 1) af neutrer; t. ex. Blom-
stras , Grönskas , Förgås, hvilka betyda detsamma
som de motsvarande neutrala formerna : Blomstra ,
Grönska, Förgå; 2) af reflexiva verber ; t. ex.
Förifras , Yfvas, Ängslas , hvilka betyda detsam-
ma som Förifra sig, Yfva sig, Ängsla sig.
Anm. Reflexiva verber kallas de, som genom ett åt-
följande pronomen Sig uttrycka verkans återgående på
det verkande subjektet; t. ex. Beflita sig , Begifva sig,
Förbarma sig, Gräma sig, Nöja sig, m. fl. Desse åro
i egentlig mening Reflexiver, emedan de ej kunna
umbára pronomen Sig. För ofrigt kunna åfven vanliga
aktiver, medelst tillägg af pronomen Sig, förvandlas till
reflexiver; t. ex. Älska sig, Berömma sig, o. s. v.
Vid verbers böjning märkas: Modus , Tempus ,
Nummer, Person, Konjugation.
A) Modus (Sätt) är sättet, hvarpå ett verb
uttrycker handlingen. De hufvudsakligaste Mo-
di äro följande fyra.
1) Indikativ (Indicativus , Tillkännagifvande)
utmärker handlingen såsom viss , bestämd, verke-
lig; t. ex. Jag skrifver, Jag kommer.
2
) Konjunktiv (
Conjunctivus, Förenande , neml.
ett villkor med handlingen) utmärker handlingen
såsom villkorlig, möjlig, oviss , önskelig, och kal-
las i sistnämda afseende äfven Optativ; t. ex. Han
må komma. Jag skulle skrifva. Blifve du lycklig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
