Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 242 )
ett eller flera ord, hvilka lått förstås inunder. Alla slags
ord kunna på detta sått ellipseras ; t. ex. Han sökte ej
samtidens lof, utan efterverldens (
lof
). Ibland andraför-
tjenster ägde han den (
förtjensten), att vara lätt och be-
haglig i umgänget. På vanlig tid och (vanligt) ställe.
Den bok, (som) du skickade mig, har jag med nöje läst.
Han kom , åtföljd af sin mor och (sin) syster. Jag skul-
le längesedan (hafva) svarat på ditt bref, om jag hade)
haft tillfälle. Ingen klagan hördes afhonom: intet skryt-
samt ord eller uttryck (hördes). Hvartill (tjenar) all
upplysning, om den icke lär de upplyste sjelfva, ait blif-
va kloke och nyttige ? En del (af
) djur lefva i vattnet.
Allt verkställdes med drift , (med) rättvisa, (med) för-
sigtighet och (med) en med foglighet blandad stränghet.
Nu kommer jag) till (den ifrågavarande) saken. Hvad
heder är det ej för honom!
För verldars möjlighet hvad gränsor äro satta?
Hvad sång kan deras prakt, hvad räkning talet fatta?
Hvad tanka deras vidd?
Anm 2. Motsatsen emot Ellips år Pleonasm, d. å
tilläggning af ett och annat ord, som vål icke år nådigt
för meningens begriplighet , men som befordrar dess ef-
tertryck: Jag har hört det med mina egna öron. Få-
fängt , fåfängt smickrar sig någon makt att kunna för-
störa det sanna.
4
) Försats kallas en sats , som utmärker
grund , villkor , eller något till tiden föregående , i
afseende på en annan sats, som kallas Eftersats
och innefattar påföljden af försatsen. Föreningen
emellan för- och eftersatsen uttryckes stundom ge-
nom någon konjunktion , utmärkande Orsak, Vill-
kor, Tid, m. m., hvilken då begynner försatsen ,
och hvilken i eftersatsen kan motsvaras af konjunk-
tionen Så; t. ex. Om man påstår, att det är lätt
att synas stor i ett mörkt tidehvarf
, så måste man
åtminstone medgifva , att det är svårare att blif-
va det.
Men ofta uteslutes Om, Så framt, Så vida,
m. m . i försatsen, hvarvid nominativen alltid sät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
