- Project Runeberg -  Svensk språklära /
292

(1836) [MARC] Author: Lars Magnus Enberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 8. Om Verber - § 2. Om Verbets Modi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 292 )

-
i att studera (
i studerande). Han fruktar för att bli
straffad (
för straff): Man bör bemöda sig om att hand-
la rätt, Sinnet upplyftes af att betrakta det stjernbe-
strödda himlahvalfvet. Stundom kan Att uteslutas och
prepositionen qvarstå framför infinitiven, som då år att
anse såsom ett substantiv : Hon är kunnig i sy, spinna ,
väfva, o. s. v.; ist. f
. Hon är kunnig i syende, spinnande ,
väfvande, eller: i söm, spånad, väfnad. Likaså : Han
är skicklig i skrifva, räkna, spela, rita , i st. f
.:
Han är skicklig i skrifvande, räknande , spelande, ri-
tande, o. s. V.
På detta sått nyttjas infinitiven med preposition till
omvexling eller förkortning, dels i stållet för böjd kasus
af nominer, dels i stållet för finit modus af verber;
t.ex. Genom att vara stândaktig vinner man ofta
sitt ändamål; i st. f
.: Genom ståndaktighet, eller: Deri-
genom att man är ståndaktig, m
. m. Han sätter sin
ära i att vara ordhållig. Långt ifrån att omtala ,
söker han att dölja sina förtjenster i st. f
.: Han omta-
lar icke, utan söker snarare att dölja sina förtjenster.
Han afbidade händelsernas vexlande gång, och emottog
de vidriga, utan att svigta, utan att nedslås; i st.
f.: ...... men svigtade ej, och blef aldrig nedslagen.
Genom att gå sakta , går man långt ; ist. f
.: Genom sak-
ta gående, eller : Derigenom att man går sakta , går man
långt. Afvenså nyttjas stundom infinitiven med en
derpå följande preposition , i stållet för ett föregående
relativ med personligt pronomen och hjelpverbet Kan.
Således säger man: Han har intet att lefva af- intet
att börja med ingen att gå till i st, f
.: Han har
intet, hvaraf han kan lefva intet, hvarmed han kan
börja ingen, till hvilken han kan gå, o. s. v.
Sumban
enfotos
4
) För att uttrycka liflighet och hastighet
står infinitiven stundom ensam, utan att det ord,
som regerar den , är uttryckt : Hvarföre vända
svärdets udd emot samvetet? Hvarföre blanda död
och förödelse i fridens predikan om lycksalighet
och lif? i st. f. Hvarföre försöker man att vända
svärdets udd emot samvetet? Hvarföre företager
man sig att blanda , o. s. v. ·

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:14:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprklara/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free