- Project Runeberg -  Svensk språklära /
299

(1836) [MARC] Author: Lars Magnus Enberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 9. Om Partiklars Bruk - § 1. Om Adverbers Bruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 299 )
3
) Icke heller, Ej heller, Intet heller, betyda
detsamma som Icke mera, Likaså litet , och kun-
na brukas ensamt, utan föregående Hvarken: Han
vet det ej; icke heller jag; eller : Han vet det
ej; icke jag heller. Ser uppå fåglarna under
himmelen; de så intet ; intet skära de heller upp
och församla intet i ladorna.
I förbigående anmärkes , att Heller, ehuru ge-
nom bokstäfvernas omflyttning uppkommet af Hell-
re , dock bör skiljas ifrån detta sednare ord , som
utmärker jemförelse och ofta åtföljes af än, t. ex.
Hellre dö , än skamligt lefva,
eller, Hvarken
-
-
4
) Hvarken ej heller ,
nyttjas att sammanbinda delarna i en sammansatt
nekande sats , i stället för icke — och icke : En full-
komlig jemlikhet är hvarken grundad i naturen ,
eller oundgänglig till menniskors sällhet (d, ä.
... icke grundad i naturen och icke oundgäng-
lig, &c.) Det gifves hvarken två menniskor, full-
komligt lika i kroppsligt utseende ; ej heller tven-
ne , som äro det till lynne och själsegenskaper (d.
icke två menniskor och icke
ä.
tvenne, som &c.),
Relativa Adverber nyttjas i stället för de-
monstrativa eller relativa pronominer med prepo-
sition: Det var på denna tid, som utgången af
en strid merendels berodde af en enda slagtning;
i st. f. Det var på denna tid , under hvilken
eller i hvilken utgången af en strid merendels
berodde af en enda slagtning, Menniskan uppfyl
ler inbillningen med föreställning om vissa sakers
förträflighet, och vänjer sig så att fästa der-
vid (vid dessa , neml. saker) sitt behag och sina önsk-
ningar, att hon sedan, hela lifstiden igenom , förblif-
ver tikasom sammanväxt med detta begär, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:14:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprklara/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free