Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 10. Om Ordföljden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 304 )
mer, än sina enskilta fördelar. En gammal fi-
losof sade, att allt bör vara gemensamt vänner
emellan. Vaka öfver dina böjelser, om du
vill undfly det onda. Både de hemfödda milda
vågor och hafvets långväga bölja sköljde dessa
stränder förgäfves.
A
Anm. Inversion har till föremål att befråmja tydlig-
het, välljud, omvexling , och i synnerhet eftertryck, genom
att stålla hvarje ord på det rum, der det går mesta ver-
kan , det vill såga , der vigten af dess betydelse låttast âdra-
ger sig uppmärksamhet. I det första af ofvannåmda
exempel, der afsigten år att i synnerhet leda uppmärksam-
heten på det behagliga och förnöjande i föreställningen
om hvila för arbetaren , om hamn för seglaren , och om
odödligheten för en christen, såttas derfore adjektiverna
ljuf, skön och tröstande fråmst ; i det andra exemplet
sattes likaså fäderneslandet , som uttrycker hufvudbegrep-
pet, framför verbet. Stundom kan dock ett ord for
eftertryckets skull få sin plats i slutet, såsom i det sista
exemplet, der ordet förgäfves genom sitt rum âdrager
sig mera uppmärksamhet, och genom sitt tonfall gör me-
ningen mera vålljudande , ân om det hade stâtt på ett
annat stålle.
Den brukliga konstruktionsordningen i ett språk
är en blandning af den naturliga och den omvän-
da ordföljden. Begge böra omvexla med hvaran-
dra; ty den förra , ensam , skulle bli släpande och
tröttsam ; den sednare , tvungen och konstlad.
Denna brukliga konstruktionsordning är i oli-
ka språk ofta skiljaktig , efter språkens skiljaktiga
lynne. I svenskan märkas följande reglor :
1) Nominativen ställes efter verbet , eller emel-
lan delarna af ett sammansatt tempus , i följande
fall:
a) Merendels , när satsen börjas med ett ad-
verb eller en preposition : Ofta sviker lyckan.
Hastigt löper tiden. Så föll hjelten midt i lop-
pet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
