Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 11. Om Skiljeteckens Bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 329 )
Eder
oflo
-ingel
,
der
Förett
styr
stim
f
ole,
kort
asat
Drad
Anm. Att rått nyttja de så kallade graduella skilje-
tecknen , Komma , Semikolon och Kolon , låres för öfrigt
såkrast genom ett noggrant eftersinnande af konstruktio
nens beskaffenhet och perioddelarnas förhållande , då vi
sjelfve skrifteligen utföra våra tankar. Dertil bidrager
åfven uppmärksamhet på bruket hos godkända författa→
re, churn dessa icke sållan åro hårutinnan något skiljaktige.
Stundom anvåndas nemligen skiljetecknen mera såsom hvi-
lostáållen för rösten ; stundom âter mera såsom delnings-
tecken för tankarna. Råttast synes vara , att , så mycket som
möjligt , hafva afseende både på hvilorna för talet och på
tankens afdelningar. lhågkommas bôr åfven , att för myc-
ken interpunktering förvirrar meningen , likasom att för få
skiljetecken försvåra och förmörka insigten i sammanhanget.
Hvad Kolon och Semikolon för öfrigt beträffar, så har
sjelfva stilens beskaffenhet stundom inflytelse på såttet
att dem använda. I biblisk och annan högre stil bru-
kas ofta Kolon (i stållet för Semikolon) emellan smårre
sjelfstandiga delar af en period ; t. ex. Herrans namn är
ett fast slott: den rättfärdige löper dit, och varder be-
skärmad. Jag är Gud allṣmäktig, vandra för mig och
var fullkomlig. Det gifves stater , som skakas och förgås:
det gifves andra , som genom sjelfva ryckningen befästas,
En sådan interpunktering gifver, förmedelst det stor-
re skiljetecknet, likasom mera utmärkande vigt åt hvarje
sårskilt satsdel , men går åfven stilen mera afbruten ; hvar-
emot i en fortlöpande, mindre högtidlig skrifart, man nytt-
jar Semikolon , stundom endast Komma , för att åtskilja
dylika smårre satsdelar. Och i allmänhet iakttages såsom
regel, att ej onödigtvis nyttja ett större skiljetecken , dâ
ett mindre kan vara tillräckligt.
Frågetecken (
?
) sättes efter en rakt framställd
fråga ; t. ex. Hvarifrån kommo våra äldsta förfä-
der? Hvilken regent i Sverige antog först namn
af Konung? -Men är frågan ej direkt, så efter-
följes den ej af frågetecken , t. ex. Han önskade
veta, hvilken regent i Sverige först antog namn
af Konung? Den frågan, huruvida dygden är det
högsta goda, besvaras lätt af hvars och ens sam-
vete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
