Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 12. Om Stil eller Skrifart - Om Sammansättningens Egenskaper - § 5. Om Stilens Prydlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6) Singularet, för Pluralet: Soldaten brann
af begär att strida, i st. f. Soldaterne brunno
af begär att strida. — Bonden var i äldsta
tider Sveriges enda lagstiftare, i st. f. Bönderne
voro (eller: Bondeståndet var) i äldsta tider
Sveriges enda lagstiftare.
7) Ett Bestämdt antal för ett Obestämdt:
Jag har sagt det hundrade gånger, i st. f. Jag
har sagt det ganska många gånger.
D.
Ironi.
Ironi är en trop, bestående deruti, att man
åsyftar motsatsen af den mening, som orden
bokstafligen innebära. Ironien igenkännes vanligen af
den talandes ton, samt af jemförelsen emellan
sjelfva saken och omdömet öfver densamma,
hvilken jemförelse visar, att orden böra tagas i en
alldeles motsatt betydelse emot den vanliga. Om
man således, då en annan gjort något illa och
förvändt, säger: Ni har gjort en vacker gerning,
så talar man ironiskt. — I följande exempel
märkes lätt ironien:
Min son, haf staden kär. På landet leds man bara.
För trän, moras och berg, hur kan man känslig vara?
När Menskan än var vild, i skog och mark hon lopp,
Men när hon fick förstånd, hon städer byggde opp;
Och blott en enda sten, i riktig fyrkant skuren,
I skönhet väger opp den skrofliga naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
