Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 12. Om Stil eller Skrifart - Om Sammansättningens Egenskaper - § 5. Om Stilens Prydlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt den allmänna glädje, som skulle
uppkomma vid den Babyloniska konungens fall: Ock
fröjda sig furuträn öfver dig, och de cederträn på
Libanon, och säga: Efter du ligger, så kommer
ingen upp, som oss afhugger. Likaså personifieras
ofta allmänna begrepp, t. ex. Min son! gif mig
ditt hjerta — det är Religionens röst, det är hvad
Gud af hvarje menniska begär. Ja, svarar
Förnuftet, det är rättvist, att menniskohjertat åt honom
uppoffras.
Anm. Personifikation tages stundom i en vidsträcktare
bemärkelse, och indelas i grader, hvaraf den nyss beskrifna
är den högsta. Såsom den ringaste och lägsta graden
anses då hvarje metaforiskt epitet, hvarigenom någon af
de lefvande varelsernas egenskaper tillägges åt ett liflöst
ting eller åt ett allmänt begrepp, t. ex. En rytande storm,
Ett leende landskap, En falsk is, En grym olycka,
Ett försåtligt lugn o. s. v. En något högre grad åter
uppkommer, när ett liflöst ting föreställes handlande såsom
en lefvande varelse; t. ex. Lunden sjunger, Floden
dansar ner emot hafvet, Rosen tittar ur sin knopp, o. s. v.
3) Apostrof är den vändning, hyarigenom
talet ställes till en frånvarande eller död person,
likasom vore han närvarande och hörde oss; t. ex.
Birger beklagar sig: han förebrår, han hotar: ...
Förhasta dig icke, store man! Det är ett fritt folk,
som du tilltalar. Du skall erfara den smärta, att
blifva med samma höghet bemött. Ofta ställes ock
talet till ett opersonligt föremål, i hvilket fall
apostrofen tillika innefattar en personifikation, t.
ex. Ädla och majestätliga Dygd, den enda
sällsamhet i verlden, som man icke beundrar, hämnad i
vårt slägtes eländen och tårar öfver den ringa
aktning man bevisar ditt namn! När skola
menniskorna lära, att det gifves en enda ära och en
enda sällhet, och att båda endast gifvas i dig?
Oftast brukas denna figur i poesi; t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
