Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde delen: Prosodien - 3. Om Versslagen - Om Rimmade Versslag - § 3. Om den Jambiska Versarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 420 )
Jag såg dig, och från denna dagen,
Jag endast dig i verlden ser.
c
) Jag sjunger dygnets fyra tider
Och solens oombytta lopp;
Den morgon, som dess klarhet sprider,
Och lifvar söfda verlden opp:
Den middag, som dess lågor öker,
Och, tung och mattad , skuggan söker ;
Den svala qväll, naturens vän ,
Som sänks med daggens droppar neder ;
Den tysta natt , som mörkret breder
Och jordens hvila ger igen.
Af tio och elfva :
Stå stilla , vandrare , och se dig om.
Här reste sig från gråa ålderdomen
Ett kloster, heligt då -men tiden kom ,
Och gjorde hemgång uti helgedomen.
b) O! huru sällt förrinna dina dagar,
Blott du förnöjd med litet lefva vill.
Du njuter allt; det minsta dig behagar,
Och nöjet ej till ledsnad räcker till.
c) At Vesterns haf, då än, likt evigheten,
En okänd rymd, Perez en afton såg
Ifrån ett kloster, som vid Palos lag;
Mer än de fleste af hans stånd förveten
Om jord och haf och sky, om all den verld,
En evig kärlek skapt så undransvärd.
Dit ej hans blick i blåa fjerran räckte ,
Hans tanke i en ändlös längd sig sträckte.
Af tolf och tretton. Denna versart kallas
Alexandrin.
a
) Förgätne boningsmän af obebyggda fält,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
