Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde delen: Prosodien - 3. Om Versslagen - Om Rimmade Versslag - § 5. Om den Daktyliska Versarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 428 )
Och formade, tankfull, med handen
Af leret en menniskobild.
Af nio och tio stafvelser, med en Amfibrac-
kys i första versmåttet :
Men våren andas i blånad sky,
Och luftens grönska blir åter ny.
Då tackar Frithiof sin värd, och sätter
A nyo ut öfver böljans slätter:
Och glädtigt skjuter hans svarta svan
Sin silfverfåra på solblank ban;
Ty vestanvindar med vårens tunga,
Som näktergalar, i seglen sjunga,
Och Agirs döttrar med slöjor blå
Kring rodret hoppa och skjuta på.
Af elfva och tio stafvelser :
Helig är Herren! Hans lof skall jag sjunga:
Allt till sin fot , med ett Varde, han lagt;
Molnen hans välde tillbedjande ljunga,
Stormarne ryta sin Skapares makt:
Tusende himlar hans hjessa omgifva;
Tiden och ödet i skötet han för;
Stjernor och måne förmörkade blifva,
Blott af hans klädnad en skugge dem rör.
Af elfva och tolf stafvelser, med uppslag :
a) Och djupt under föttren vi se som en graf
Den grönskande jorden , det blånande haf
,
Der oron och stormen hvar dag sig förnyar,
Men vi fara fria med himmelens skyar.
b
) Så mins han med nöje, hvad rymd han befarit,
Den seglare , som inåt hamnen sig drar;
Och räknar ej mera de stormar, som varit,
Men räknar blott seglingens lyckliga dar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
