Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Noreen, Adolf. Två olika slags frågesatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller förkastande af detta förslag. Frågan hör sålunda till
hvad jag kallar expressiva uttryck (d. v. s. sådana, där
betydelsen är väsentligen gifven i och med det språkliga
uttrycket själft), svaret däremot helt eller delvis till de s. k.
pronominella (d. v. s. sådana, där betydelsen till väsentlig
del utgöres af en hänvisning till någon utanför det språkliga
uttrycket själft befintlig, genom den öfriga situationen gifven
omständighet, utan hänsynstagande till hvilken alltså
betydelsen blir i viss mån obestämd), t. ex. ja, jo, nej o. d. Det
vanliga uttrycksmedlet för en rogation är ett slag af s. k.
invers eller omvänd ordföljd, med den finita verbalformen
placerad före “subjektet“ och i hela satsens spets, t. ex.
Sofver han? Är han sjuk? — detta af det psykologiska skäl,
att den finita formen ju innehåller kopulan, som här just är
det ifrågasatta, alltså det viktigaste, det i intressets förgrund
längst framskjutna; jämför den motsvarande plats som i en
kvestion (se nedan), af samma skäl, tillkommer frågepronominet.
Mera sällan, och då med en viss fiktiv anstrykning hos satsen,
inledes eller — mera sällan — afslutas rogationen med månne
eller måntro, efter hvilka vanlig “rak“ ordföljd brukas, t. ex.
Månne (måntro) han är sjuk? Sofver han måntro (månne)?
Men det är icke nödvändigt att använda någotdera af dessa
konstruktionssätt, utan rogationen kan mycket väl uppvisa
den annars för narrativa satser (utsagosatser) karakteristiska
konstruktionen, t. ex. Du kommer (ju)? Och det har du gjort?
Du är väl trött? I så fall framgår satsens rogativa innebörd
blott af det för alla frågesatser gemensamma specificum (som
sålunda icke häller vid de förra konstruktionssätten saknas):
den s. k. frågetonen, hvilken i vårt språk utgöres af en
stigning på tonskalan, normalt uppgående till en ters eller
kvart, men äfven stundom till en kvint (vid eftertrycklig
fråga), en sext (vid fråga med anstrykning af öfverraskning)
eller septima (vid fråga med bismak af tvifvel och ogillande).
II. Kvesitiv eller sökande frågesats (kvestion,
utfrågan, ty. ausfrage: formel a = x), som söker en obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
