Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Skiss öfver nysvensk kvantitetsutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hållet förbindelsen af vokal och m, som ju är ett kapitel för
sig och af andra utförligt undersökts, samt vidare detaljerna
i utvecklingen af lång vokal + lång konsonant. Likaså afser
jag ej att med någon större konsekvens, vare sig kritiskt eller
instämmande, referera förut framställda meningar. Mina
afvikelser från dessa tror jag snarast bero därpå, att jag i
vidsträcktare mån begagnat mig af de nynordiska dialekterna,
hvarvid beträffande de nysvenska ett rikare material stått
till mitt förfogande. Jag tror i det hela, att i denna som
andra ljudhistoriska frågor en öfverblick af de nynordiska
dialekternas förhållanden är synnerligen ägnad att ställa i
den rätta belysningen problem, hvilka vid uteslutande
hänsyntagande till det s. k. riksspråket och den skriftliga
traditionen te sig dunkla och svårbegripliga. Någon ens
tillnärmelsevis fullständig dialektöfversikt bara på grundval af hittills
tillgängligt material kan naturligtvis ej här lämnas. Hvad
jag har att bygga på, är egentligen endast några flyktiga
iakttagelser öfver olika dialekters kvantitetsbehandling,
tämligen på måfå hämtade från skilda håll af det stora området.
Men kanske redan dessa kunna förhjälpa oss till att afvinna
ämnet nya och enklare synpunkter.
Enligt de gamla kvantitetsreglerna, som en gång voro
gällande öfver hela det fornnordiska språkområdet, kunde
alla vokaler och så godt som alla konsonanter uppträda
såväl långa som korta. I nyare nordiska språk är detta
icke förhållandet med vokalerna. Vidare var i fornspråken
ett ljuds egenskap af längd eller korthet i mindre grad
än hvad nu är fallet beroende af de fonetiska
omständigheter, under hvilka det förekom; kvantiteten var i större
utsträckning hvad Jespersen kallar “indvortes bestemt“
(Fonetik s. 509), eller för att använda en annan term, den var
mera “fri“, liksom aksenten var det i det indoeuropeiska
urspråket i jämförelse med yngre språkskedens “bundna“
aksent. I nysv. t. ex. är ju i regel lång konsonant bunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
