Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Skiss öfver nysvensk kvantitetsutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ställningen efter kort vokal, kort kons. förekommer blott
efter lång (åtminstone under hufvudton) o. s. v. I olikhet
härmed funnos i fornsvenskan och de öfriga fornspråken för
den kvantitativa förbindelsen af vokal och enkel konsonant
alla de fyra tänkbara möjligheterna, nämligen: 1) kort vokal
+ kort konsonant, 2) lång vok. + kort kons., 3) kort vok. +
lång kons., 4) lång vok. + lång kons. Då dessa
förbindelser samtliga förekommo i såväl en- som två- (el. fler-)stafviga
ord, kan man, om man så vill, för fornnordiskan uppställa
ej mindre än åtta kvantitativt olika ordtyper, hvilka jag här
betecknar med de fornisl. typiska exempelorden: skip, lifa,
bók, mǿta, hǫttr, þakka, nótt, átta eller ock med tecknen
1 a (skip), 1 b (lifa), 2 a (bók), 2 b (mǿta) etc. Typerna skip
och lifa sammanfattas under benämningen ord med kort
rotstafvelse eller kortstafviga, bók, mǿta, hǫttr, þakka
räknas till långstafviga och i analogi därmed kunna vi
hänföra nótt, átta till en gemensam tredje typ, som vi skulle
kunna kalla ord med öfverlång rotstafvelse.
Detta ursprungliga tillstånd är i de nyare nordiska
språken i allmänhet utplånadt. Visserligen är att märka, att
ännu i dag enskilda dialekter finnas, där de gamla reglerna
väsentligen fortlefva orubbade[1], och den stora
kvantitetsändringen kan således ej betecknas som en samnordisk, öfver
hela språkområdet utbredd företeelse. Men i de ojämförligt
flesta och viktigaste dialekterna, framför allt de, som legat
till grund för de nynordiska skriftspråken, har en
förskjutning inträdt, som grumlat de gamla förhållandena. Man har
tänkt sig, att denna utveckling försiggått efter väsentligen
samma regler öfver hela. området. Af denna mening är t. ex.
Wimmer ännu 1896 i företalet till 5:te uppl. af Oldnordisk
læsebog s. XVIII: “Hele denne udvikling er altså parallel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
