Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Skiss öfver nysvensk kvantitetsutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* SKISS ÖFVER NYSVEN8K KVANTITETSUTVECKLING.
21
båssyu: A. B. Larsen Oversigt over de norske bygdemål s.
36, jfr Den solørske dialekt s. 48 ff. och Storm Norvegia
s. 61 f. Liknande äfven i Trondhjemska dial.: Larsen
Oversigt s. 87. En jämförlig nydansk egenhet är, att de trånga
vokalerna i, y, u alltid äro korta framför tonlösa explosivor
(i lånord): se Jespersen Fonetik s. 510 (§ 383), Kristensen
Arkiv XVn s. 80. Precis samma företeelse möter på
lågtysk botten: enligt H. Pfaff Die Vokale der
mittelpommer-schen Dialect, Diss. Leipzig 1898 s. 28 f. ha i flera
nypom-merska dial. (mittelpom., vesthinterpom. küstenmundart,
süd-hinterpom., uckermärkisch) samt äfven i nynederl. och
sydafrikanska eller kapholländska de gamla långa vokalerna i,
u, ii blifvit förkortade wvor stimmloser fortis". Från tyskt
språkområde kan vidare anföras, att såsom A. Heusler visat
(Beitrag zum consonantismus der Mund art von Baselstadt
Freib. diss. Strassburg 1888 t. ex. s. 24) i alemanniska dial.
kort vokal förlänges framför lenis, däremot ej framför fortis:
jfr äfven K. Bohnenberger Zs f. d. Phil. XXVIII s. 516 f.,
(Ritzert P. B. B. XXIII s. 220 f., Kaufmann Lit-blatt 1891
sp. 291). Observera också Behaghels formulering af
kvantitetsregeln för högtyskan: Grundriss d. Germ. Phil.2 I s. 691
f. (antagligen riktigare än PauTs i P. B. B. IX s. 101 ff): "Das
ursprüngliche so ziemlich auf dem ganzen Gebiete scheint
gewesen: Dehnung vor schliessender Lenis, Erhaltung der
Kürze vor Fortis." Jfr äfven Sievers Phonetik4 § 792. I
engelskan slutligen erinrar jag om den ofvan omnämnda
moderna kvantitetsförskjutningen, som ju blott inträder framför
tonande konsonanter, samt dessutom om Sweets iakttagelse,
att de engelska långa vokalerna äro längre i utljud och
framför tonande kons. än framför sådan utan stämton, längre
i sea och seed än i seat: Sweet History of Engl. Sounds 942,
jfr K. Luick Anglia XX s. 337, Sievers Phonetik4 § 645 f.
I detta sammanhang bör kanske också den omständigheten
påpekas, att så vidt jag vet korta vokaler ingenstädes äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
