Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Lundell, J. A. Hvad vi värkligen säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD VI VÄRKLIGEN SÄKA.
35
siv aspirata) och vanligt d (svag, pertonerad explosiva med
partiell tonreduktion före och efter paus), utan äfven med
ren tennis t (som i stå) och med tonlös media <f, alltså med
f t å d, pe p †> b o. s. v. Och det har sig ej så lätt att
blott med örats hjälp säkert distingvera dessa ljud i olika fall.
1) Mig förefaller det, som om media ginge öfver till
ren tenuis efter homorgan tenuis; alltså t. ex.
pb > p i uppburen, vid första uppbudet, truppbefäl,
sop-bakke;
td > * i tältduk, att^du kunne jöra dä! ja satt^där o
unnrade, hoppa Över ett^dike, könstdrift, turistdräkt;
kg > Ä i bakgården, vrakglas, rökgång.
En hithörande af mig iakttagen felskrifning är
upprunnen för uppbrunnen.
2) Efter heterorgan kons. går assimilationen knappast
längre än till tonlös media (b > 8 o. s. v.):
8: dä jikkwSud, hästSytare, ost&it, post8ud, kokSok;
ä\ upptfaga, läsktfrykker;
g: han var jämtwgalen, postgumman.
Tonvikten spelar i denna fråga en viss roll, så till vida
som den vanligen medför ett fullständigare utförande af
ordets ursprungliga ljud.
3) Pertonerad konsonant förlorar tonen i sin senare del
före perspirerad:
tuggkåda, laggtjärl, sva/t, till lagvs.
I så dags m. fl. har man tenuis: dafø etc.
4) Vokal kan förlora sin ton i svag stafvelse mellan
perspirerade kons.:
de plokkade potatis
tjöpta^peppar.
Troligtvis ha vi på denna väg fått dialekternas peta It
för betalt, petäll för butelj (genom fått^patalt o. s. v.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
