- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Första årgången. 1901 /
41

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Lundell, J. A. Hvad vi värkligen säga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAD VI VÄRKLIGEN SÄKA.

41

Detta uttal tillhör för öfrigt icke blott det hvardagliga
språket, utan äfven det högtidliga föredraget. Ett uttal med
j: sväZ/de, t än/de måste anses som konstladt.

Vanligen torde man inskränka sig till muljering (och
utelemna j) äfven i sådana fall som: täljkniv, bäljvantar.

7) I sandhi förenklas dubbelkonsonant och föres till det
följande ordet (resp. den följande stafvelsen), så vida ej
föregående ord slutar på stark stafvelse med kort vokal:

fiskokbok

frökenorrby, doktorosén, sätt uppalmkvist.

Man kan i de två sista exemplen ej af uttalet förstå,
om namnet skall vara Rosén, Palmkvist eller möjligen Oséen,
Almkvist o. s. v.

Ä-ljudet försvinner.

h (och det därmed besläktade æ-ljudet, ty. ch) har som
bekant i åtskilliga språk gått förloradt, antingen i alla
ställningar — t. ex. i romanska språk, i macedoniskt-slaviska
mål — eller i vissa ställningar, t. ex. i germanska språk
före w, j, I, n, r. Det försvinner i svenskt hvardagsspråk i
en mängd fall, där det mera vårdade eller mera
högtidliga språket ännu låter höra det. Att bringa dessa fall
under allmännare rubriker är icke så lätt. Man finner dock
utan svårighet, att två omständigheter öfva inflytande: dels
förloras h lätt efter perspirerad konsonant, i synnerhet efter
explosiva, och detta torde bero på dessa språkljuds starka
exspiration (resp. aspiration) i svenskan — skillnaden mellan
t. ex. -th- och -f- är ju icke stor — dels faller h lätt bort
i mycket svaga stafvelser. Vi ha sålunda

1) i stark stafvelse efter explosiva:

Dosënt^allendorff;

2) i halfstark stafvelse efter perspirerad kons.:
universitetsuset, Stokkolm, Vaksolm;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1901/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free