Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNESANALOGIER HOS ALMQVIST.
B79
anska nämnen, att man ofta hör honom ui sin hustrus
sällskap med glänsande uppsyn uthviska sådana stafvelser som
Desdemona och Evirallin", och han danar Dedemoallin efter
Evirallin med anknytning till torpet Dedemo, där hans flicka
bodde. Almqvist framhåller ej musiken så nyromantiskt
pro-gramartadt som t. ex. Atterbom ("Himlen vins af karlek och
musik", slutorden till Erotikon) men dén äger för honom en
stor oöh djup betydelse, som äfven får goda uttryck i
enlighet med dén mystiska läggning, som vi alltid finna i hans
uppfattning. Det heter så bland annat: "Melodiös är
hvarenda människa, så fort hon är sig själf" och "att hafva
melodi är detsamma som att hafva själ". (Poesi i sak.)
Både typiskt nyromantiska och personligt almqvistska
äro sålunda Deidamias ord om hennes ungdoms älskade:
"när på ’den tyst bortahdade musik,
som Laonikos hetat har,, jag tänker änu.
(Svangrottan på Ipsara).
I "Drottningens juvelsmycke" finner man två gåiiger
musi^aliskhet som bilden för uppfattningsförmåga och
välbehag: "saker som du icke hört, men som du med ditt
musikaliska sätt ändå begripit" och "tog emot de tjugu
riksdalerna med en besvärad och omusikalisk uppsyn".
Ljudeffektens likhet med ett synfenomen föreligger äfven i "ett
svart moln, som skred fram i döfva dimmor" (Murnis)1.
Ännu oftare möter oss emellertid vällukten i bildlig
användning hos Almqvist. Visserligen måste man frånräkna
de många fallr där ordet doft har betydelsen dam, stoft,
ånga, pust — en betydelse som numera är död — och dem
en nutida läsare stundom något studsar vid. Typiska exem-
1 I Alma Cleves "Populärfilosofiska synpunkter ur modern
svensk diktning44 förekommer s. tf ett synnerligen tillkrångladt
uttalande om ton hos Almqvist, hvilken ton förklaras vara
"tvillingbarn0 med hvad A. C. kallar färg i ett vittert arbete. Som
Almqvist själf bétecknafc denna ton såsom "sjelfva författarens egna
stämning, uttrycket i hans arbete", framgår det ju att han här
bara slutit sig till och endast närmre bestämt vanligt språkbruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
