Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Östergren, Olof. Är sammanfallet af och och att att hänföra till fornsvensk tid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMANFALLET AF OCH OCH ATT.
93"
ändelsen, har jag träffat i Mechtilds Upp en. (o.’ 1500),
nämligen liiffens s. 67, loffins s. 258 och liffins s. 272 (märk,
att enligt Söderwall, nyss a. ställe, -sens i starka neutra länge
är den’vanliga ändelsen utom i dem på -e), samt i ett
egenhändigt bref från Hemming Gadd från 15Ö7 rikenss BSH
5,i8e. Hvad angår värbets böjning i Di, så träffas t. ex.
ofta imperätivformer på -er, och pluralen af pres. ind. "kan i
alla personer sluta på -a eller -e. (Härpå meddelar
Söderwall någtfa exempel i Hufvudep. s. 65 f., de äro mycket
talrika.) En del af dessa "sena" former kunna ju tänkas bero
på danskt inflytande, och språket (eller kanske
hufvudsakligast skriften?) synes också vara en smula daniserande, i
synnerhet i den del som härrör från skrifvaren n:r 2, men
öfver hufvud taget tror jag att man får betrakta det som
god svenska.
Endast grafisk är väl förväxlingen i följande exempel:
^Tidrik red till tingit ~ oc sagde regnalie sa athan fore hem
oc sigia Ermentrik konung athan far äldre skat" Di 179;
"sent till hanum regnall mere riddara oc lx mz hanum oc
tiräffuia skatt aff didrik konung" ib. ib.; "ty tykte mik rad
ati sénde til ider sön frederik oc kräffuia skat aff hanum"
Di 174; "rid till en stad som heter sarkaäten. ther möte
(trol.’ pres. ind.) tik flere myna gode men. oc sätia landen
till retta" ib. ib.; "jak är nyliga heman ridin oc fa goda
sider set"’ Di 96. I "jak will tiäna en mektwg höffdinge,
är - mit ärinde oc ware hans stallswen oc skwra hans
harnisk" ib. ib. fattas väl bäst "thz är mit ärinde" som
eü inskjuten- sats* utan inflytande på konstruktionen.
’ ’ • ■ Snarast kan màn vänta sig förväxlingen genomförd vid
rörelsevärben, där den numera i talspråket är synnerligen
allmän och vid imperativ, såsom i danskan efter gaa, komme
oteh være, "fast udtryksmaade". (Jespersen, a. arb. § 34,
Fålk-Torp, a. arb. s. 207.)
« ~ Jag vill- då först—anföra iiågra exempel med bägge
värben i infinitiv; de flesta torde böra hänföras till Jesper-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
