Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Östergren, Olof. Är sammanfallet af och och att att hänföra till fornsvensk tid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 OLOF ÖSTERGREN.
klöffwen worden, oc mangen riddaris blod wdgiwtis ~ för änu
Di 10 worden för warda. (En i viss mån liknande attraktion
är den, som förekommer s. 113 usa at iak ekke haffde grepin
wordin", där wordin står för wordit) Sid. 25 står en
imperativ i infinitivfunktion, då det heter uWet skaltu melias
konung at". Man må jämföra nusvenska exempel som
"springer gör han inte i bråkaste" och sedan erkänna, att
exemplet från Di ej behöfver anses som skriffel. Mer osäkert är
"hwre mykin tröst han haffde aff thz nar han stridde skuldeu
Di 155, ty stridde kan vara en annan skrifning af infinitiven.
Didrikssagan lämnar slutligen äfven ett exempel på att
parti cipmärke t, i stället för att läggas till det första värbet eller
genom attraktion till bägge, endast fogats till det sista, en
böjning, som kan jämföras med att i nusv. talspråk rätt ofta
höres passivböjningar som "den boken har inte jett uts än"
hvilka visserligen anses som felsägningar, men dock oftare
än man tror gå förbi o anmärkta. Det antydda exemplet
lyder: "tha hade förre myn skiöll brynia oc hiälm skule varet
kloffne" Di 229. På samma sätt skrifver Hemming Gadd i
bref af 1504: "han hade [ey] bætre k[wn]ne giort mot mich"
BSH 5,22.
Upsala maj 1901.
Otof Östergren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
