Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIG OCH SIN I NYSVENSKAN.
111
hafva vi en psalm af Olaus Petri där det heter: "De
herdar vaktade deras hjord". Här har deras troligen
bibehållits af metriska skäl.
Reformatorerna utrotade således ej det oriktiga bruket.
Men de hämmade dock dess framfart.
Under storhetstiden möta vi mången gång ett oriktigt
deras. Så är det t. ex. i Gustaf Adolfs förmaning till prästerna,
att de skola tillhålla sina åhörare, att "dhe äre dehres^
öfwerhet trogne och rättrådige och vttgöra dehres plicht".
(N.. och M., 92). Stiernhielm säger oss på ett ställe, att
"fast alle folck i werlden lefwe i mörker och blindheet aff
deres vrsprung (N. och M., 116). Med trettioåriga
kriget-börjar ett nytt tyskt inflytande att göra sig gällande i
svenskan, och till detta sällar sig snart ett franskt. I
sammanhang härmed märkas allt kraftigare försök att ersätta
hennes och hans med dess, en företeelse som står i nära
sammanhang med historien om sig och sin och åt hvilken
vi därför vilja ägna en stunds uppmärksamhet. Den glade
Holmström säger hängifvet om sin Phillis: "Lätt hon mig
en gång få kyssa des näfwar, så fick iag stoor glädie, nytt
lijf i mit bröst" (N. och M.,« 208). Man skulle kunna invända,
att dess här står i stället för ett orätt sin, men så behöfver
ej vara förhållandet. En annan gång resonerar Runius
på följande sätt: "Är icke menskian född til lifs? Lell
skiärer döden ibland dess lifstråd af, då den knapt början
nådt" (N. och M., 218). I Svedbergs företal till Schibboleth
må vi gifva akt på orden "och beder jag vnderdånligen, at
thetta swenska wercket, som nu steller sig i diupesta
vnder-dånighet in hos Ed. Kongl. Maj:t. . . och legger sig ued för
thess thron, mötte nådeligen ansedt... blifwa" (N. och M., 196).
Dessa exempel ha sitt särskilda intresse med afseende på
den stil i hvilken de förekomma, den poetiska och den, om
vi så få säga, "underdåniga". Verskonstnären är bunden äf
metriska lagar, och det betyder mycket för honom huru
mångstafviga de ord med hvilka han ror sig äro. Hans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
