Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIG OCH SIN I NYSVENSKAN. 119
v
ofvan anförda tillvägagångssätt afvikande bruk, så kan man
hålla tio mot ett på att det är i en prosaisk framställning.
Det af häfd och talspråk understödda sin, lämpligt på grund
af välljudsskäl och ibland oersättligt vid konflikt med meterns
fordringar, kan sägas så godt som obestridt trona i poesiens
språkbruk. Man skulle knappt kunna tänka sig en ändring
i psalmens "Allt mörker skall förjagas utaf den starkes hand,
som ur sitt tjäll Orion och morgonstjärnan för" (Wallin, ps.
224: <j6). I åtskilliga fall har nog’ ordets plats i meningen
iaft en viss inverkan.
Att afgifva ett omdöme i ett fall som detta är ej så
lätt. Om man också anser bruket oriktigt ur logisk synpunkt,
så måste man dock medge, att häfdernas samstämmiga
vittnesbörd om dess barnaskap i vårt språk ger det en viss
helgd. I vår nu gällande öfversättning af Nya testamentet
möta vi emellertid ett i denna fråga gjordt uttalande med
anspråk på auktoritet. "Stick ditt svärd i sitt rum!" har
blifvit ändradt till "Stick ditt svärd tillbaka i dess rum!"
{Matt. 26: 52). I stället för "och fingo honom en rö i sina
högra hand" heter det nu "och gåfvo honom ett rör i hans
högra hand" (Matt. 27: 29). I allmänhet äro liknande
åtgärder vidtagna (Mark. 13: 34; Luc. 7: 30; Luc. 9: 42; Luc.
«
10: 5). De tyckas bevisa, att bibelkommissionen anser
logikens fordringar mera berättigade än ett häfdvunnet
språkbruks. — Att denna dess åsikt har framtiden för sig är en
sak som man emellertid torde kunna betvifla. På ett ställe
ri den nya bibelöfversättningen förekommer en ändring som
är högst öfverraskande. Det gamla "Du skalt ingen
bedraga" har fått vika för det nya "Du skall icke afhända
någon sitt" (Marc. 10: 19). Möjligen är det kommissionens
mening, att detta sitt skall närma sig reflexivet i en grupp af
uttryck som säkerligen utgått från förbindelser med nyligen
afhandlade verb. "På sina ställen", "i all sin da’r" och "på sin
höjd" äro dylika stelnade adverbial, som vunnit ej blott häfd
utan också gillande. Sin har här fått den öfverflyttade be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
