Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 STJSY SILFVERBRAND.
själfva in att i det vårdade talspråket använda något annat
pronomen än sin. Kanske måste vi också bekänna, att
liknande konstruktioner flutit ur vår egen penna. Till försvar
för vårt förfaringssätt skulle vi också kunna påstå, att vi
stöda öss på urgammal häfd och att språket i detta fall
nästan utan undantag trotsat grammatikens befallningar.
Vid granskningen af en mängd litteraturprof upptäcka
vi också snart en viss regelbundenhet i regelfrigörelsen.
Gifva förekommer i två tredjedelar af alla de hithörande fall
hvilka jag iakttagit. Det står t. ex. "gifva dem sin lön"
(1695 års psalmb., 8: 7), "ger rosen ock sin hy" (Franzén,
"Regnbågen", Ekerm., 219) "ger kraft till allt godt och åt
troheten sin lott" (Wallin, ps. 65: 1), "stärka sinnet och ge
det sin spänstighet" (Tegnér, II, 174), "hon gaf för skilda
zoner åt sederna sin färg, åt språken sina toner" (Tegnér, I,
187), "då gif hans svarta bragd sin dag!" (Runeberg, I,
XXX) o. s. v. Ett enda fall med irreflexivt pronomen må
anföras. Rydberg skrifver i "Lukanus marterad": "Gif din
sång ett brännjärn äfven i dess hand!" Tydligen är
upp-maningen formulerad så med afsikt och i opposition mot
språkbruket. Prosan skulle för öfrigt ej ha begagnat något
pronomen på ett dylikt ställe.
Bland öfriga verb med ett oegentligt sin ha vi att
anteckna dem som uttrycka en rörelse eller en förändring
af tillstånd. Flytta, föra och bära äro nyttjade i nyligen
gjorda citat. Ytterligare återge vi Atterboms "Det lyssnar
så mången på trastens sång och skrämmer den opp ur sin
ro" (Lycks. o, 365) samt Runebergs "En manlig hand
behöfves att gestalta detta gränslöst vida välde, till sin
glanspunkt lyfta Ryssland" (Runeberg, II, 138). Sporadiskt visar
det sig vid sådana verb som betrakta, uppfatta, sakna, älska,
hjälpa, hindra och öfvertyga. (N. och M.., 139; 1695 års
psalmb., 1: 9; Adalrik och Göthilda, 38, 39; Ekerm. 348:
Tegnér, II, 22, 51, 133, 185.) 1
Om man någon gång inom litteraturen träffar ett från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
