Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 STJSY SILFVERBRAND.
varit på sin plats. Tegnér säger: "Hela den nordiska naturen
med alla dess krafter symboliserade längtan" (Tegnér, II, 204.).
och Runeberg: "Det var, som om ur jordens tysta innersta
en framtid med dess fröjder, fasor, dygder, brott i dagen
stigit" (Runeberg, II, 281). Mot detta kan framhållas
Stag-nelii "älskar mer bacchai^erna med sina tyrsusstafvar"
(Stagnelius, 209) och Tegnérs "Han var en stor romantisk
hjältedikt med sina äfventyr och förtrollningar" (Tegnér, II, 23)
samt Snoilskys "Till flickan med sin .bok i knä’t han vänder
sig" (Sv.. bilder, 34).
Genom ett närmare skärskådande af dylika exempel
hos goda författare skola vi snart märka, att en, om .än
mången gång omedveten, lag legat till grund för deras
förfaringssätt.
Geijer säger sig hysa "en synnerlig kärlek för detta
vackra, djärfva djur med sina kloka, lifliga ögon" (Ekerm.,
344), och Rydberg omtalar hur "arkivet med dess historiska
årsböcker uppbrändes" (Den siste atenaren, I, 191). Likt
rankan smyger sig ordet sin mjukt intill pelaren, och som
den höga liljan lutar sig hans endast motvilligt mot sitt stöd.
Genom sin länkas hufvudordet i konstruktionen såsom ägare
och prepositionsattributet såsom egendom så fast till hvar-,
andra, att de nästan ej kunna tänkas hvar för sig, utan
gärna vilja bilda ett begrepp. "Sanningen i sin fulla dag"
(Gustaf ni, Ekerm., 151), "naturen i sin idé" (Tegnér, II, 27),
"tron med sina aningar" (Tegnér, II, 8), "barnet med sin
oskuld" (Tegnér, II, 80) — alla dessa uttryck visa oss ett
dylikt förhållande. Man skulle ej kunna ändra Ruthvens ord
om Banér: "Utan knot intill det sista honom där uti sin
kista vi i lust och nöd följt åt" (Sv. bilder, 29). A andra
sidan äro Runebergs "Så satt han på sitt embetsrum, blott
han med två hans sekreterare" (Runeberg, I, 252) och
Rydbergs "Templet med dess skatter, historiska minnesmärken
och konstverk tillhöra staden Aten" (Den siste aten., I, 101)
belysande. Under det med som står här klingar nästan hör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
