Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
STJSY SILFVERBRAND.
slaget vid Svensksund förtäljer Snoilsky, att "blåsten buktar
flaggor utan tal med blå andreaskors i sina hvita dukar"
(Sv. bilder, 115). Hundratals liknande, men, så vidt jag vet,
inga afvikande exempel kunna företes. Och i intet af dem
stötes vårt öra af ordet sin. Detta måste således kunna
bestämma ett prepeller genit.-attr. till ett prep.-attr. till det
ord på hvilket det bör syfta.
Äfven i andra kombinationer kan det tänkas. "En
fara", säger Rydberg, "kunde dock svårligen närma sig den af
främlingar obesökta bergstrakten utan att i tid spåras af
de med sina hjordar kring bergen ströfvande herdarna" (Den
siste aten., II, 261). På liknande sätt skulle man kunna
konstruera i följande något tungrodda mening: "Allt bekändes
af den sina brott ångrande fången". Sin begagnas med rätta
i förening med i ena fallet ett adverbial och i andra fallet ett
objekt som bestämmer adj.-attr. till det ord på hvilket sin har
afseende.
Ett egendomligt exempel finnes i "Nadeschda", där
det på ett ställe heter: "Det blef en spegel att fatta himlen
och jordens bl oms ter fägring och i sitt djup förvara det blåa
ögat ständigt" (Runeberg, II, 112). Det ord som sin afser
måste ju vara spegel. Detta är bestämdt af ett inf.-attr. som
anger den uppgift till hvars utförande saken är ämnad och som
endast är ett så att säga förklädt predikat. Därför kommer
sin, som bestämmer ett prep.-adv. till inf.-attr., att hänvisa
på det senares hufvudord. Att detta är ett subjektivt
predikativ har ingenting att betyda, ty man skulle lika väl
kunna tänka sig det som annan satsdel.
Då bödlarna kommo till Messalina, funno de "henne",
enligt Rom. kejs. (s. 85), "utsträckt vid sin moders fötter"
Här kan analysen verkställas på två sätt. Den senare delen
af meningen kan anses som en satsförkortning. Ingenting
förbjuder en sådan uppfattning. Men det är lika befogadt
att betrakta det hela som en sats, hvari henne är ett objekt,
bestämdt af ett predikativ med prep. adverbial. Sin har då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
