Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Beckman, Nat. En modern tysk språklära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
NAT. BECKMAN.
striden om vàr senaste skolgrammatik nämnts med en viss
öfverdrift både i beröm och tadel. Men som sin största
tacksamhetsskuld anser han den, hvari han står till H. Paul,
särskildt till hans Prinzipien der Sprachgeschichte. Bland
andra arbeten, som varit bestämmande för de principiella
frågornas uppfattning nämnas Sweets New English gr ammar
och Jespersens Progress in language, samt beträffande
språkriktighetsfrågan Noreens bekanta uppsats.
Beträffande arbetets plan i öfrigt meddelar han
följande: Hufvudsak är och blir våra dagars tyska. Af äldre
tiders språkbruk inrycktes i allmänhet (frånsedt särskilda
språkhistoriska exkurser) endast sådant, som har omedelbar
inverkan på det nu lefvande språket, alltså i första rummet
klassikerna och Luther. Vidare har det varit hans sträfvan att
efter gemensam plan behandla hela språkläran äfven sådana
delar, som hittills i elementära arbeten behandlats knappt
— vare sig därför, att de först nyligen af forskningen
bearbetats eller därför, att det nedärfda latinska
grammatik-skemat icke hade några motsvarande namn och rubriker.
Slutligen vill han så långt ske kan, taga hänsyn till olika
stilarter.
Hvad Sütterlein sålunda velat gifva är påtagligen ett
arbete, som äfven i vårt land är i allra högsta grad
efterlängtadt. Och den plan han utstakar är i sanning
synnerligen tilltalande. Den vittnar om att den förut välkände
vetenskapsmannen förstått att klart fatta sitt nya arbetes
praktiska mål.
Endast i en punkt ger hans förord anledning till
invändningar. Hans försvar för de tyska termerna i
grammatiken synes mig icke bättre än hvad som förut i den
vägen presterats. Och hans särskilda termer äro ofta föga
lyckade. Att utbyta objekt mot Ergänzung, ackusativ mot
Wenfall gör väl knappast någon nytta och i förra fallet den
bestämda skadan, att namnets missvisning ryckes oss närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
