Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKSFULLHET OCH ORDKNAPPHET.
195
täristiska för honom eller hans tid, men jag har sökt
komplettera dem genom mera flyktiga öfverslag i representativa
diktsamlingar från olika perioder af adertonhundratalet. Dock
har jag icke kunnat i denna uppsats genomföra ett historiskt
betraktelsesätt, jag har endast afsett att samla några
egen-dömligheter hos det poetiska språket under gemensamma
synpunkter, för att sedan de enskilda företeelserna må kunna
hvar för sig grundligare och historiskt behandlas. Ur en
sådan historisk behandling skall också utan tvifvel framgå,
hvilka af dessa egenheter som böra anses såsom numera
öfvervunna brister och alltså tuktas, ifall de skulle uppträda
i någon modärn diktsamling.
Vidare har jag endast hållit mig till versens språk,
emedan dess egendomligheter äro flera och mer påfallande
än prosadiktens. Detta utesluter dock icke, att många af
de anmärkningar, som gälla versens språk, torde kunna
utsträckas äfven till den poesi, som är skrifven på prosa.
Såsom redan antydt, föredrager poesin sådana ord och
uttryck, som ha stort innehållsvärde. Det faller sig därför
naturligt, att den tjänande klassen i ordens stora familj, de
s. k. formorden, hvilkas innehållsvärde i vanliga fall är
så godt som inget, anlitas mindre af poesin än prosan.
Sedan de gamla flexionssystemen allt mer upplösts, ha
formorden fått öfverta ändelsernas uppgift att ango de
förhållanden, som förr uttryckts genom vissa kasus och modus.
Poesin har icke ryckts med så långt som prosan i denna
utveckling. Hon tillgriper mången gång ett enkelt kasus
eller modus för att undgå den preposition eller det
hjälpverb prosan skulle fordra. I många fall går härutinnan
korthetskrafvet hand i hand med smaken för arkaismer.
Poesins användning af genitiv och dativ är i någon
mån utsträckt öfver prosans bruk. Stagnelius sjunger till
kvinnan i lärodikten "Kärleken":
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
