Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKSFULLHET OCH ORDKNAPPHET. 197
ket i andra, mest klassiska språk, speciellt latinet, som
säkert haft vida större inflytande på vårt skriftspråks och
vårt poetiska språks gestaltning än vi i allmänhet ana.
Latinsk påverkan ligger nog ock bakom bruket af
predikats-fyllnaden utan förmedlande mellanord, t. ex. i följande citat:
Du föddes tidens barn.
(Tegnér, Konstnärn i)
Ett slagfält jorden för oss låg
(Tegnér, Nore 14)
v
Våra intransitiva verb bruka ha med sig en
preposition, då deras ställning till ett substantiv skall förmedlas.
Skalderna ha tillgripit flere utvägar för att slippa ifrån
pre-positionsuttrycket. Så kan verbet stundom göras till
transitivt genom att sammansättas med prepositionen. Flyga,
strömma och ånga äro intransitiva verb, men genom
sammansättning med den preposition de skulle haft med sig ha
de blifvit transitiva i följande exempel:
En blixt af hjelte vrede hans anlet öfverflög
(F. S. 17,62)
Låt min låga
få genomströmma äfven dig
(F. S. 7 , 69—70)
blomsterdoft
kring ånga dess grafhög vid bäcken.
(F. S. 5,40)
Stagnelius har ett anmärkningsvärdt sätt att göra
intransitiva verb till transitiva: han sammansätter dem med
prefixet be- efter analogi med sådana verb som belysa,
bekämpa, bele. I VI. 2,357 beskrifves Eudoxias sorg med
dessa ord:
ej löjet bebodde dess läppar
och näktergalen säger:
Drömmande, lutad mot ekens stam, mig vandrarn belyssnar
(Elegier 11,15)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
