Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
JOSUA MJÖBERG.
Drottning, Björn, du fåfängt jagar,
var mig kär från barndomsdagar
(F. S. 6,29—so)
I Rydbergs "Tomten" börja flera strofer å rad med en
så-dan ellips:
Står der så grå vid ladgårdsdörr ~
För sin hand genom skägg och hår ~
Går till visthus och redskapshus ~
Går till stängslet för lamm och får
I episk poesi är det vanligt att efter en direkt anföring
berättelsens tråd anknytes med ett "Sade, och" eller "Teg,
ocA", en af våra epikers många efterbildningar af klassiska
mönster, främst Homeros och Virgilius.
Teg, och ett högljudt skri af tusen förenade röster
svarade härskarens tal
(VI. 2, 78—79)
Sade och skyndade fram och hann den stupande backen
(Runeberg, Elgskyttarne 2, 89)
Ett exempel på ellips af första personens pronomen ha vi i
följande strof:
Och vore det ej för högens fred,
på stället jag högge dig, svartekung, ned.
Vill dock dig lära
en ann’ gång ej komma mitt svärd för nära.
(F. S. 4,121—124)
Slutligen kan ock det opersonliga subjektet det lämnas ute:
Stilla, prester med offerknif,
bleke månskensförstar!
Kunde gälla ert usla lif,
ty min klinga törstar
(F. S. 13 , 49 — 52)
då blef tyst
(F. S. 3,135)
Se upp, hvad är som lågar?
(Tegnér, Pres t vigningen 25)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
