Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKSFULLHET OCH ORDKNAPPHET.
219
I det si sta exemplet kunde de sjöngo för formens skull
mycket väl ha utbytts mot besjöngo, och denna ändring
föreslogs ock af G. G. Adlerbeth, emedan man eljes kunde fatta
den dag som temporalt adverbial (Tegnérs Samlade skrifter,
Jubelfestuppl. VET, 149). Det är betecknande nog, att Tegnér
icke följde rådet. Ett lika intressant fall erbjuder en af de
sista stroferna i Tegnérs "Krigssång för skånska landtvärnet",
där just samma verb besjunga fått vika för sjunga i den
senare versionen, och detta trots att det naturliga tempus,
futu-rum, därigenom måst offras för det mindre passande presens.
I den ursprungliga dikten lyder den ifrågavarande strofen:
en flicka med sväfvande
lockar skall gå
och fälla en bäfvande
tår deruppå;
en skald skall besjunga
N med hjertat i brand
den slumrande unga,
som föll för sitt land. (109—ne)
I omarbetningen har strofens senare del denna lydelse:
och skalderna sjunga
med hjertat i brand
den slumrande unga,
som föll för sitt land.
Äfven i andra fall utelämnas prefixet be- i verb, såsom
då tvinga står för betvinga:
utan spjut och utan klinga
den djerfve ville björnen tvinga
(F. S. 1, 55—56)
Om prefixet för- gäller ungefär detsamma som om be
Jag har redan nämnt, att skalden kan ha lama för förlama
och tära och svinna för förtära och försvinna:
Det vatten jag öser med lamad hand
ej släcker bränderna mer.
(Heidenstam, Stjärnorna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
