Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämför:
de skymfens timmar, som lama vår arm
(Levertin, Pieta)
Frithiof jagar
i molnen allena, och tärs och klagar
(F. S. 4,64)
Då tär mig en lust att smyga ur
mitt rum med varsam hand
(Heidenstam, Damaskus)
Här vill jag slumra på min sköld och drömma,
hur menskor sonas och hur gudar glömma.
(F. S. 23,127—128)
Jag nalkas den gamla. Jag glädes att kunna
Om sorlande nutidslag
Dock tälja mångt sonande drag.
(Bååth, Svenska Toner, sid. 71)
För öfrigt kunna äfven med prepositioner och adverb
sammansatta verb vika för motsvarande enkla. Så kan t. ex.
lösa stå för utlösa, inlösa, upplösa:
med perlor och guld min bror kan mig lösa
(VI. 2,303)
Då har jag löst mitt löfte
(F. S. 8,431)
härmed löstes tinget
(F. S. 8,170)
Innan död hans lemmar löste
först sin fiende han klöste.
(Tegnér, Gerda 2, 26—27)
Den senast anförda användningen af lösa i betydelsen
upplösa, liktydigt med ’utmatta, slappa’ är något främmande
för vårt språkbruk och har utan tvifvel sin förebild i det
grekiska λύω i sådana förbindelser som det homeriska λύειν
γυῖα, γούνατα.
Vidare kan dela stå för utdela:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
