Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKSFULLHET OCH ORDKNAPPHET.
223
Trots denna förkärlek för enkla ord i st. f.
sammansatta äro dock icke de senare bannlysta ur poesin. Det
finns tvärtom t. o. m. en benägenhet hos vissa skalder att
bilda sammansatta ord, men denna benägenhet är då äfven
den ett barn af behofvet af uttrycksfullhet. Nya
sammansättningar, som slå an genom sin nyhet och originalitet, ha
synnerligen stort innehålls värde. I Frödings "Skogsrån"
möta oss sådana sammansättningar som ungtallsmidig,
enstam-vig, råbockspringa, lokattbukter, manfolksgalen. Och
Cederschiöld har i "Svenskan som skriftspråk" (sid. 337) samlat
en del sådana sammansättningar från Runebergs "Kungarne
på Salamis".
Härmed är jag inne på en annan egenhet hos det poe-
#
tiska språkbruket, som äfven sammanhänger med dess
sträfvan efter uttryckssfullhet, det är dess val af friska,
suggestiva ord. Detta val yttrar sig som bekant icke blott i
omsorgsfullt urskiljande ur det alltillgängliga ordförrådet, utan
ock i upptagandet af nya ord, ordsammansättningar och
ord-ställningar samt därigenom att orden placeras i nya miljöer,
hvarigenom deras betydelse får nya och oanade skiftningar.
Dessa saker äro ju allmänt kända, och särskildt har ordvalet
undersökts af E. H. Tegnér, hvadan jag icke skall uppehålla
mig vid dessa frågor.
Men till sist vill jag också framhålla, att ordföljden
kan bidraga till att förstärka ordets betydelse. Redan i
prosan kan ju ordfogningen tjäna emfatiska syften. Än mer
är detta fallet i poesi. Äfven härutinnan påminner poesins
språk om äldre språkskeden, då ju ordföljden ej var så
strängt lagbunden som nu, emedan ändelserna underlättade
förståendet af ordens samband. Ett adjektivattribut kan
t. ex. i poesin starkare framhäfvas genom att sättas efter
sitt hufvudord, vare sig med eller utan artikel. Min drake
god (F. S. 14, 49), vintern, den långa (F. S. 16,19), himlen,
den blå (F. S. 15,4). Denna frihet i ordplaceringen har nog
mycket missbrukats för att fylla metriska behof. Men att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
