Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
RUBEN G:80N BERG.
konstnären har känt, uttrycket, åskådligheten af det honom
egna känslosättet", Taines wden goda stilen, det är konsten
att få folk att lyssna och att göra sig förstådd", och hundra
andra som närma sig till mera vetenskapliga bestämningar.
Spencers uppfattning af uttryckssättets konst är
ganska fatalistisk. Den som är född med "a clear head, a quick
imagination and a sensitive ear" den blir en god stilist utan
"acquaintance with the laws of composition" — men de
öfriga ha sannerligen inte just några utsikter till framgång.
Med ett underligt medgifvande tillägger han emellertid:
nevertheless, some practical result may be expected from a
familiarity with the principles of style. Efter att förut ha
framhållit att praktik som mottagare af välstiliserade former
är den enda vägen för att lära sig "wellframed sentences",
anser han sålunda att stilistisk analys, analys af medlen för
målens nående, är af föga värde. Den imitativa,
oreflekterade metoden skulle således vara tornhögt öfverlägsen en
genomtänkt sträfvan — det är hemskt. De negativa
konsekvenserna af en dylik ståndpunkt dra sig själfva.
Emellertid torde Spencer egentligen inte ha afsett en
så vetenskapligt nihilistisk uppfattning. Det är nog snarare
den gängse undervisningen i grammatik som han ogillar och
skattar ringa. "The usual school-drill" är tvifvelsutan hvad
Spencer vill åt och detta ju med rätta. Men det förefaller
öfverraskande, att han inte genomskådat undervisningssättets
fel och förordar ett reformeradt sätt’ att lära uttryckets
konst. Eller anser han liksom hans landsman, den geniala
estetikern Oscar Wilde, att ingenting som är värdt att kunna,
kan läras ut? Den paradoxen skulle inte klä honom lika väl
som den klär Wilde.
Jag tar därför fasta på Spencers medgifvande, ait
något praktiskt resultat torde det likväl ha att göra bekantskap
med principerna för framställningssättet. Först och främst
gäller detta om skiljandet från hvarandra af de s. k.
stilarterna. Visserligen är det min åsikt ; att man hittills för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
