Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RUBEN G:80N BERG.
Skulle man nu också kunna förmoda, att Spencer ginge
in pà att tillmäta betydelse åt en stillära af det slag, som
jag ofvan antydningsvis omtalat, har han likväl pä inget sätt
visat sig uppskatta eller öfverväga de olika stilarnas kraf.
Han börjar med att säga: No general theory of expression
seems yet to have been enunciated. Jag skulle vilja påstå,
att detta är helt naturligt, och att det motsatta vore lika
olyckligt som onödigt. Hvarför skulle man söka en
gemensam synpunkt för alla uttryckssätt, hvarför skulle man vilja
finna en allmän norm för hvad som är olikartadt till sin
syftning och skiljaktigt till sina medel och sålunda inte kan
förenas och slås ihop? Åtminstone kommer man då till så
allmänna formler att de ingenting säga.
Spencers eget försök att finna en fundamentalgrund har
slagit illa ut och talar i sin mån emot att söka detta x.
Som bekant uppställer han som sin "general theory": the
importance of economizing the reader’s or hearer}s attention.
Att detta inte håller streck ens i en majoritet af fall, är
lätt att ådagalägga.
Liknelsevis skulle jag vilja påpeka, att sparsamheten
lika litet kan vara grundvalen för språklifvet som för annat
lif. Sparsamhet är ju undvikande af utgifter, en
utomordentligt god sak för öfrigt, men denna negativa sträfvan
måste ju i alla fall stå tillbaka för den ännu viktigare
positiva: förvärfvande af inkomster. När Spencer med sin
maskin-bild i tankarna säger om den språkliga alstringen att
"in composition, the chief, if not the sole thing to be done,
is, to reduce this friction and inertia to the smallest possible
amount", då har han förgätit, att den förnämsta språkliga
lagen måste gälla åstadkommandet af någonting och inte
undvikandet af någonting.
Innan jag vänder mig till skärskådandet af denna
allmänna lag och dess oriktighet, vill jag emellertid söka
uppvisa en enligt min mening mycket viktig orsak till att
Spencers försök slagit så illa ut. Det är falskheten hos en pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
