Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANDANMÄRKNINGAR.
5
miss. Denna lyder: Regarding language as an apparatus
of symbols for the conveyance of thought. Han betraktar
språket som en "mechanical apparatus" och finner då, att
"whatever force is absorbed by the machine is deducted from
the result". Om man, som Spencer gör här, endast tar i
betraktande en sida af den språkliga verksamheten, och endast
eftersträfvar att låta denna komma till sin rätt, då blir
resultatet ensidigt och därför oriktigt. Spencer har endast
tänkt på språket som meddelelsemedel, ja snarast som ett
högligen dåligt sådant medel till och med ("language must
be regarded as a hindrance to thought, though the necessary
instrument of it") hvarför han behandlar det närmast som
en vårdslös och ovålig tjänare. Utom den att förmedla rena
meddelanden — ungefär hvad man plägar kalla notiser —
har ju språket också många andra uppgifter att fylla. För
att hålla mig till endast ett slag, inskränker jag mig till det
estetiska språkbruket eller språket i dikten. Där är det ju
fantasi och känsla, som i första rummet skola uttryckas —
och äfven meddelas — men de betjäna sig sannerligen inte
af lakonismer. Spencer förbiser alldeles att orden icke blott
äga ett begreppsinnehåll, utan äfven ha bibetydelser och
stämningsvärde — jag begagnar Erdmanns tärmer. Hans
Larsson framhåller, att orden böra vara inte blott appellativt
utan äfven associativt riktiga — hvilket i sak är det samma
som jag åsyftar med Erdmanns uttryck — och detta gäller
naturligtvis i lika hög grad om ordföljder, konstruktioner och
fraser. Då jag nu minst lika ofta vill framkalla en känsla
med mitt ord, som jag sträfvar efter att meddela ett faktum2,
är det minst hälften af all språklig produktion, som icke
1 Erdmann menar ungefär detsamma, se inledningen till
hans arbete: Dass wir Alle im Banne der Sprache leben o. s. v.
2 Jag frånser här alldeles den filosofiska spetsfundigheten,
att det skulle vara meddelandet om den faktiska tillvaron af en
känsla, icke uttrycket af känsla, som ges genom språket åt de
producerade fonemens mottagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
