Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANDANMÄRKNINGAR. 7
/
hänsyn som dessa få göra sig gällande? Naturligtvis är det
ingen skillnad mellan ett ord och en ordfogning i dess
förhållande till dylika regler. Och då få vi en hel del
följdsatser, som upphäfva sparsamhetsbudet i ytterligare en mängd
fall. Om ett långt ord bättre än ett litet kan suggerera in
föreställningen om storhet och mäktighet, så kan detta na^
turligtvis också vara fallet med en hel lång fras i
förhållande till en kort sådan. Detsamma gäller emfasens
möjlighet. Detsamma gäller äfven tillfället att uppehålla sig
vid den ifrågavarande egenskapen.
Men hvem kan anse att dessa satser äro tillämpliga
endast då man vill uttrycka en stark känsla? Det
språkliga meddelande, som vill bli uppfattadt af åhörare eller
läsare — det finnes äfven andra — är ju till for att göra
intryck. Alltså ligger det i dess plan att i allmänhet göra
mesta möjliga intresse., äfven om man vid olika tillfällen
vill betala olika höga pris för att nå detta mål. Man må
för öfrigt besinna, att det finns många fler vägar att nå
målet än dessa nu omnämnda.
Jag återgår till den Spencerska tesen för att betrakta
den under en annan synvinkel.
Om man endast sträfvar efter att göra uttryckssättet
så lättbegripligt som möjligt, d. v. s. att göra sig förstådd
— eller kanske riktigare: uppfattad — med användande af
ett minimum uppmärksamhet hos åhöraren, så har man
naturligtvis ingen särskild önskan att få ett personligt
uttryckssätt vare sig hos en själf eller andra. Tror någon till
äfventyrs, att individualiteterna skola göra sig påminta i alla
fall? Jag anser detta gifvet, men kan likväl inte finna
annat än att sparsamhetslagen efter bästa förmåga skall
bidraga att släta ut allt personligt, i den mån det är möjligt.
Hur fruktansvärdt entonigt skall inte allt språk bli, om man
blott vill anse det begreppsliga innehållet som verkligt
innehåll! Hvarje människa färglägger sin framställning efter egen
beskaffenhet och detta är lyckligtvis outrotligt, men map kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
