Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
RUBEN G:80N BERG.
lyder under lagen om sparsamhet med åhörarens
uppmärksamhet. Ty känslan påverkas af helt andra medel än
sparsamhet — det torde man få anse vara allmänt kändt. Men
’vidare är denna sparsamhetslag gifvetvis helt och hållet utan
värde i alla de fall, där det inte behöfs någon sparsamhet.
Korta notiser kunna saklöst lämnas i en stil, som är
ordrikare än det betalda telegrammets. Den invändningen lönar
sig knappast, att man skall vara sparsam äfven om man har
föga att säga, ty gäller anspråket på mottagarens
uppmärksamhet endast för en kort stund, kanske bara några
sekunder, kastas nog producentens hela sträfvan på att göra
fone-met uttrycksfullt — hvilket icke är detsamma som lätt att
uppfatta.
Själf har Spencer gjort ett undantag från sin regel,
som är synnerligen besvärande för nämnda regels egenskap
af att vara allmängiltig. Han säger: A word which in itself
embodies the most important part of the idea to be conveyed,
especially when that idea is an emotional one, may often
wi th advantage be a polysyllabic word. — Huru, frågar man
sig gifvetvis med billig förvåning, kan det vara möjligt att
det ord "som framställer den viktigaste delen af ett
meddelande" (jag nyttjar Robinsons öfversättning, söm
förmodligen är bekant för flertalet) med fördel är långt, ehuru ua
certain effort must be required to recognize every vowel and
consonant"? Skulle sålunda den språkliga hufvudregeln
endast gälla för de delar af respektive former, som inte äro
de viktigaste? Och hvilka ärö skälen till ett så important
undantag? Jo: 1) a voluminöus, mouth-filling epithet is, by
its very size, suggestive of largeness or strength; 2) a word
of several syllabes admits of möre emphatic articulation och
3) a long word allows the hearer’s consciousness a longer
time to dwell upon the quality predicated. Här är all
sparsamhet lagd till sides och jag är ganska enig med den ärade
författaren, ehuru äfven dessa satser synas mig väl generellt
fattade. Men hur går det med den stora regeln, om sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
