Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Kallstenius, Gottfrid. Anteckningar om Kellgrens metrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
GOTTFRID KALLSTENIUS.
användas: det är endast i dikter, som äro bildade
uteslutande af fyr-radiga strofer, som de blott uppträda två och två
så i "Nya skapelsen" och "Dumboms lefverne"; eljest alltid
hopade. Detta hopande är af estetisk betydelse: stället gör
på grund af det obesvärade sätt, hvarpå dessa lomhörda rim
marschera upp det ena ledet efter det andra, intryck af att
icke vilja vara i egentlig mening rimmadt utan på sin höjd
uppvisa en viss språklig parallellism. Dessutom är det att
märka, att de dikter, där dessa rim mest och lyckligast
uppträda, äro utmärkta för en halft kåserande samtalston, t. ex.
"Fåglarnas vitterhetsakademi", "Man äger ej snille för det
man är galen", "Byxorne", "De två miraklerne", "Dumboms
lefverne" och "Ljusets fiender". Minst tilltalande är
användningen i "Nya skapelsen".
Detta mindre noggranna sätt att rimma var väl ingen
fullkomlig nyhet. I Frihetstidens poesi kan man med något
tålamod leta upp några exempel äfven hos de största
versifika-törerna, t. ex. i "Dafne" af Creutz: ljuflighet — mänsklighet
— vårdslöshet — behaglighet — barnslighet — vet, i Gyllenborgs
"Vinterkväde" ledare — återse, i samme författares "Lejonet
och bromsen" incognito — ro. Men hos dessa var det
tydligen en helst undviken licentia poetica, då däremot Kellgren
använder det afsiktligt och i ett visst bestämdt estetiskt
syfte. Men genom Kellgren blef det lomhörda rimmet lega-
i
liseradt äfven utanför området af den konverserande dikten.
Visserligen angreps det af den gamle G. F. Gyllenborg i en
skrift "Anmärkningar om svenska versification", som
bifogades hans 1798 utgifna "Försök om skaldekonsten", där han
ironiskt talar om "den oskattbara förmånen att rimma med
flerstafviga ord, som hafva obetonadt e i ändan" Men det
var dock ett allt för bekvämt rim för att icke — legaliseradt
som det var — af kommande skalder upptagas. Och därför
1 Skriften är riktad mot N. L. Sjöbergs uttalanden om svensk
metrik i företalet till hans diktsamling 1796 och har något
missförstått S., som aldrig kämpat för detta slags rim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
