Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Kallstenius, Gottfrid. Anteckningar om Kellgrens metrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
GOTTFRID KALLSTENIUS.
Ett särskildt rum inom Kellgrens metrik inta allegorin
Dälden (St.-p. 16 april 1789), öfversättningen af Horatii
ode 1:2 (uppläst i Svenska Akademien d. 24 jan. 1790,
införd i St.-p. 2 mars 1791), Ode till sällheten efter Staffeldt
(St.-p. den 1 maj 1794) och en öfversättning af en dikt om
Propertius’ porträtt af Guido Posthumus (i Samlade skrifter
i en not till öfversättningen af Propertii elegi I: 6). Den
sistnämnda dikten består af fyra klassiskt formfulländade distika:
"Blekt mitt anlete är; men tadlen konstnären icke,
att han det gjort så blekt: sådan i lifvet jag var.
Riktigt bildades så den färg, som Cynthia gaf mig;
blodet torkade bort, kinderna vissnade hän.
Ungdom och hälsa och lycka och lugn, allt offrades henne:
hennes i lifvet jag var, hennes i döden jag är.
Lifvet flyktade snart — men ack, när ägde jag ’lifvet?
Nej, genom Cynthia blott var ju Propertius till."
Dikten förekom icke, då Propertiusöfversättningen först
publicerades (IB febr. 1781), utan härrör tydligen från
skaldens senare år. Enligt Hammarsköld Svenska
Vitterheten II s. 82 var den det sista poetiska, som flöt’ ur
Kellgrens penna; hvar H. har denna uppgift ifrån, vet jag icke.
Själfva Propertiuselegien, hvars öfversättning väl är från
1780—81, återges i alexandriner enligt skaldens franska
principer för öfversättning, som han kanske klarast
formulerar i anmärkningar till sin mästerliga parafras af
Propertius elegi II: 15 (Svenska parnassen 1784 andra häftet), där
han menar, att öfversättaren bör "skrifva så som Horatius
och Propertius skulle skrifvit, om de lefvat på samma tid,
i samma land som han."
Emellertid har Kellgren senare en gång försökt att i
en öfversättning af Horatius* ode I: 2 äfven formellt smyga
sig tätt efter det latinska originalet, ett försök som
knappast kan kallas lyckadt. Originalets sapfiska vers återges i
en form, som jag antar att Kellgren hämtat från första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
