Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sylwan, Otto. Ett metriskt spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett metriskt spörsmål
Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
Folk, som ärft hjältars namn och deras dygder glömmer —
Dessa välbekanta verser förete i sin byggnad en
egendomlighet, lätt iakttagen äfven af den, som icke särskildt
har sin uppmärksamhet riktad på metriska problem. Den
första takten i hvardera versen har ju icke den fördelning
af accenten, som det jambiska skemat fordrar; första
stafvelsen är tydligen starkare än den andra. Detta fenomen,
denna inkongruens, hvilken vi för vighetens skull i brist på
bättre uttryck kunna benämna ’omkastning’, ehuru denna
term, såsom vi skola se, strängt taget kan innebära en
missuppfattning, möter oss öfverallt hos våra skalder i mer eller
mindre utpräglade former. I huru vidsträckt grad den
förekommer i den äldre svenska dikten kan jag icke säga, men
redan Gyllenborg har reflekterat däröfver; i sina
"Anmärkningar om svenska versifikation" (1798 såsom bihang till
"Försök om skaldekonsten") fäster han uppmärksamheten på,
att i alexandrinen första och sjunde stafvelserna kunna vara
långa, "i hvilket fall de tvenne nästföljande rummen kunna
med korta stafvelser uppfyllas såsom i följande
–<W >w» - V-/ ––->w» - >–-’ -
Nej! — de fördömdas kval ej mot min plåga hinner.
Detta Atis’ utrop i hans förtviflan yttras i en vers lika så
förstörd ur sin vanliga ordning som hans sinnen." —
Uttalandet är ju ganska märkligt för sin tid, om än i epitetet
"förstörd" en reservation är inlagd.
Språk och stil. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
