Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sylwan, Otto. Ett metriskt spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT METRISKT SPÖRSMÅL.
51
förklaring, som han emellertid öfversätter till sitt modernare
språk, och vi få således i stället för en koriamb två takter,
den första enstafvig, den andra trestafvig. Således:
Jord, | som mig fo|strat har | etc.
I det jambiska skemat försiggår här alltså en verklig
omkastning från s s’ s s’ till s’ s s s\ Kent teoretiskt sedt
skulle man härvid kunna anmärka den besynnerligheten, att
vi här helt plötsligt finna en egendomlighet, som tillhör den
blandade versen, nämligen växlingen i sänkningens
stafvelse-tal, uppträda i det oblandade jambiska skematl. Och vidare
kunde man fråga: bortsedt från denna egendomlighet, huru
kommer det sig, att ökningen i andra taktens stafvelsetal
alltid uppträder såsom en följd af minskningen i den förstas?
Eller med andra ord: hvarför måste, då den första takten
blir enstafvig, den andra alltid bli trestafvig? Från v. d.
Reckes ståndpunkt var denna kompensations nödvändighet
gifven, icke så från Beckmans.
Dessa teoretiska betänkligheter kunde nu lämnas åsido,
om förklaringen i praktiken visade sig tillfredsställande. Ar
det nu så? — Beckman säger (s. 49 f.): "Den vanliga
uppfattningen torde vara, att Svea börjar med en inkongruent
jamb . . . Hade Vi verkligen inkongruens, så skulle ju versen
vara bättre i samma mån inkongruensen vore lindrig, d. v. s.
ingångsstafvelsen relativt svag och följande stafvelse relativt
stark. Men skaldernas praxis och vårt öra säger något
annat. I själfva verket är öfverstark stafvelse 4 den bästa
fyllnaden för en enstafvig begynnelsetakt."
1 I ett till skemat oblandadt trestafvigt verssystem kunna
när som helst tvåstafviga takter instickas, utan att rytmen däraf
lider, medan däremot en öfvergång i motsatt riktning ingalunda
låter sig ogeneradt verkställa. Exempel p& det första fallet kan
ses i de sista verserna af första strofen i Viktor Rydbergs
Drömlif. — Beckman yttrar s. 49: ttI själfva verket är den enstafviga
begynnelsetakten en fullt naturlig modifikation af den
jambisk-anapestiska versen..." Ja visserligen! Men i den oblandadt
jambiska? I Svea finnas inga anapester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
