Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sylwan, Otto. Ett metriskt spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT METRISKT SPÖRSMÅL.
53
Denna obekantskap har vållat, att prof. Jespersen fått
på egen hand göra om en del arbete, som redan
undanstökats, men däröfver har ju ingen annan mycken orsak att
klaga. Jespersen utgår från en iakttagelse, som, såsom vi
sett, redan Gyllenborg hade gjort, och som naturligtvis också
vederbörligen framhäfves af nyare författare, att nämligen
omkastningen ("Skifte") har sin plats företrädesvis om ej
uteslutande i versens begynnelse (eller annars inuti versen
efter en paus). Hvarpå beror nu detta?
För att finna ett svar på denna fråga erinrar Jespersen
om, att en jambisk vers alldeles icke behöfver bestå af
absolut starka och svaga stafvelser utan till och med blir
vackrare, om man nöjer sig med "den omväxling, som beror
på mindre och växlande skillnad mellan de starka och svaga,
i det att örat blott kräfver upp- och nedgång på bestämda
platser utan att ställa någon fordran på upp- och nedgångens
storlek." Skillnaden mellan höjning och sänkning är således
blott relativ, och om en stafvelse kan tjänstgöra i det ena
eller andra rummet, beror ej blott på dess egen styrka utan
jämväl på de omgifvande.
Tillämpa vi nu detta på det tillfälle, då i en vers’
början omkastning inträder, inses genast att här på grund
af pausen det icke är tillfälle till någon jämförelse i
afseende på tonstyrka åt detta håll, och för den sakens skull
kunde således gärna den första stafvelsen vara huru stark
som helst. Jämförelsen med den följande andra svagare
stafvelsen kan däremot icke underlåta att framkalla en viss
missräkning, en förnimmelse af att rytmen är störd, men då
man skulle tro att vid en omkastning från s s’ s s’ till s[ s s s’
två inkongruenser skulle uppstå, finns det i själfva verket
blott en tack vare den föregående pausen. Gifvetvis beror
nu inkongruensens storlek på, huru stor skillnaden är mellan
’de båda första stafvelserna^ styrka. "Ju större denna är
dess mera kännes den naturligtvis som något oregelmässigt";
"ju mindre nedgången från den första till den andra staf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
