Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Versifikatoriska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERSI FIKATORISK A SYNPUNKTER. .
63
derna fonatikens för att i stället granska hvad som visat sig
för den ärade författaren i detta ljus.
Med den svenska verslärans grundprinciper kan
gifvetvis inget annat menas än ett af dessa båda: de
grundprinciper, efter hvilka svensk vers skrifvits, eller: de
grundprinciper, efter hvilka svensk vers bör skrifvas. Således
antingen en objektiv framställning af de iakttagna
företeelsernas inre bestämningar eller en moralkodex, som varnar
för en del förvillelser och förordar en del efterdömen. I
båda fallen måste versläran ta hänsyn till högst betydande
partier svensk poesi, om dess redogörelser eller regler skola
få något verkligt värde. Hr Beckman har sökt framförallt
skolpublik och därför inskränkt sina exempel så vidt möjligt
till Tegnér, Runeberg och Snoilsky. Men han citerar
dessutom följande svenska skalder: Topelius, professor
Spong-berg, Kellgren, Thorild, Malmström, Stagnelius, Fröding,
(Wiwallius), Nicander, Levertin, (Rosenhane), Hagberg,
(Runius), Rydberg, Lidner, Leopold, Strindberg, Dalin, Wirsén,
samt anför ännu flera namn. Jag anser mig därför ha
rättighet att gå ut ifrån, att hr Beckman verkligen önskat äga
en relativt omfattande litteraturkurs som grundval för sina
undersökningar. I all synnerhet som hans vetenskapliga och
litteraturhistoriska citationer förutsätta och af läsarna kräfva
vetenskapligt ingående studier och undersökningar. Angående
själfva den i versläran anförda svenska poesin är det ett par
saker, som springa i ögonen. Det finns t. d. inget citat från
Atterbom, som likväl är en af våra allra yppersta
verskonstnärer i alla tider. Onämnd och ociterad är äfven Orvar Odd,
som af alla svenska skalder mellan "guldåldern" och Fröding
erbjuder det metriskt intressantaste och betydelsefullaste
stoffet. Genom att läsa honom kunde hr Beckman bl. a.
riktat sitt magra förråd af pæoniska takter, som sedan i så rikt
mått användts af Fröding, Karlfeldt och Ossian-Nilsson. Att
ej ha tagit kännedom om Atterbom och Orvar Odd anser jag
för en svår underlåtenhetssynd hos förf. af en svensk vetslära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
