Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Versifikatoriska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 RUBEN G:SON BERG.
ställning om all iteration ens omfattning är öfverensstämmande
med vår språkkänsla? Hör Heidenstams rader:
,411a lifvar ligga fälda.
Jngen ovän har att gälda
ondt med ondt och knifven söla.
Är det verkligen samma akustiska affekt häri som i
konsonantisk alliteration? Jag tror det näppeligen. För mig
står den som något till intrycket alldeles för sig. — Föga
sannolikt är det att liten i "liten Karin" är starktonigt och
allitererar, som Beckman uppger sid. 73.
Assonansen definieras som "en ofullständig samklang
mellan (ord eller) takter i afseende på mid- eller
-slutljuden". Detta är gifvetvis också en mycket olycklig
definition, som i allo måste leda vill. Jag skulle önska att få
veta, hur man i den moderna fonetikens ljus kan anse
samklangen mellan resp. takter i följande assonans mindre
fullständig än mellan ett par vanliga rim:
"hvi födeIsen och döden kom"
respektive takter äro: "hvi föd-" och: "och död-"; jämför
dem med t. d. "-onans" och "-dra rangs" i
en assonans
som rim är andra rangs.
Takterna måtte väl ha lika ofullständig samklang i båda
fallen. Detta har Beckman själf insett, men påtagligen inte
mäktat bättra. Ty han anmärker med petitstil på följande
sida, att om "den vokaliskt-konsonantiska assonansen
kommer i slutet på orden och versen, så öfvergår den till
slutrim". Men som slutrimmet — oriktigt nog för öfrigt —
definieras bom "en fullständig samklang mellan (ord och)
takter i afseende på slutljuden", så får man den något
förvirrande slutsatsen att "ofullständig samklang" i vissa fall är
detsamma som: fullständig samklang (jfr hr Beckmans
"Lärobok i logik", sid. 16: "en empirisk definition bestämmer i
första rummet begreppets omfång genom lämpligt valda
kännetecken"). Hvad hr Beckman underlåter att upplysa om, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
