Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Versifikatoriska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
RUBEN G:SON BERG.
inte göras alltför utförlig i en så liten bok, som hr
Beckmans, men deras antal är likväl för betydligt för att
fullkomligt åsidosättas.
Vidare skulle det vara ytterst förvånande, om svenska
skalder hade försummat de ljudeffekter, som de utvidgade
rimmen erbjuda, när andra länders diktare så ofta firat
triumfer på detta område. Jag skall inte förebrå hr Beckman,
om han är okunnig om de franska rimvanorna och inte
misstänkt att likartade företeelser funnes i svenska. Jag skall
endast betyga en stilla förvåning öfver att hr Beckman vid
sitt studium af Minors Neuhochdeutsche Metrik, som väl inte
varit utan inflytande på hr Beckmans framställning för
öfrigt, undgått att fästa sig vid de fyrtio sidor, hvarpå Minor
behandlar rimmet, och särskildt den afdelning af detta
kapitel, som handlar om "erweiterte Reime und Doppelreime".
Jag skall slutligen upprepa mitt tal om bristande empiri hos
hr Beckman, dl han inte i litteraturen förmärkt några
hithörande exempel. När t. ex. Strandberg (Talis Qvalis)
rimmar attityder och plattityder, rationella — nationella, kotterier
och lotterier, då skall man vara tämligen naiv för att tro att
det är oafsiktligt. Äfven banér — manér (Strandberg),
kreaturen — naturen (Atterbom) höra hit. Detta är kuriositeter,
kan hr Beckman invända, och sådana hade jag inte plats för
eller tid med. Men hvad är då Homer — desto mer?
Hvarförutom själfva formuleringen af notisen ju är oriktig K
Hvad Minor kallar doppelreim äga vi naturligtvis också
i svensk dikt. Choraeus har ju det bekanta:
’ "Du förstår mig" — och den ömma handen
tydde hennes tänkesätt så väl:
1 Stundom är utvidgningen nödvändig för att göra rimmet
tillfredsställande. Man kan jämföpa hos Adlerbeth i "Kelonid":
ödslighet — dysterhet, som är ett dåligt rim, med enslighet — evighet,
som synes mig fullgodt. I sin öfversättning af Kacines "Fedra
och Hippolyt44 har A. till och med ett hithörande "kretiskt" rim:
förbehållsamhet — våldsamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
