Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smärre bidrag - 5. Hjalmar Lindroth. Adjektiven på -söfd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre bidrag.
5. Adjektiven på -söfd.
Lössöfd öfversattes af Sundén ’lättsöfd, som lätt
vaknar’, Dalin öfversätter ’som har en lätt sömn, vaknar vid
minsta buller’; tungsöfd = ’som sofver tungt, är svår att
bringa ur sömn’ Sundén. Intetdera ordet tycks länge hafva
funnits åtminstone inom riksspråket. Det förra påträffas
först hos Sahlstedt (1773), som öfversätter ’qui dormiens
facile excitatur’, det senare först hos Weste (1807),
öfversatt ’qui a le sommeil dur’.
Genom sin betydelse tyckas orden sålunda närmast
höra till det inträns, sofva, genom sin form åter till det
träns, sofva. Huru är denna brist på öfverensstämmelse
mellan form och betydelse i detta fall att förklara?
Om orden verkligen vore bildade till sofva skulle
betydelsen otvifvelaktigt vara en annan; lössöfd vore då för
öfrigt en meningslös bildning. Om således ordens betydelser
visa, att de ursprungligen intet hafva att omedelbart skaffa
med sofva, så blir frågan, huru deras senare led kunnat få
en form, som sammanfaller med part. pret. af detta verb.
Lösningen är i sina grunddrag redan gifven af Aasen
i Norsk Ordbog. Under svcev ’sovende’ upptager han de
motsvarande norska bildningarna lett-, tungsvæv och säger,
att svæv sedan ’gaar over til svævd, søvd og søft’. Aasen
upptar också särskildt bildningen lettsvævd.
Dessa former och ordens betydelse göra, att vi äfven
för de svenska bildningarna böra antaga äldre tf-löga former?
som sedan ombildats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
