Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rosengren, Erik. Om identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDENTITETEN AF ANTIKENS KVANTITET ETC. 99
man har att utröna den graduella ljudstyrkan, om man ropar
på afstånd. Ty ljudstyrkan förhåller sig som kvadraterna
på de afstånd, på hvilka ljuden höras.
Under språkets utvecklingshistoria visa sig verkningarna
af den exspiratoriskt-dynamiska accenten så, att vokaler i
oaccentuerade stafvelser dels förlora sin ursprungliga klang,
dels helt och hållet bortfalla. Då oaccentuerade stafvelser
mindre starkt träffa örat och mindre tydligt uppfattas, så
äro de lätt utsatta för förvandling eller försvinnande.
Hvad kvantiteten beträffar, har man i nyare tid haft
svårt att fatta möjligheten af dess grundläggande betydelse
för versen. Till och med bestämmandet af en stafvelses
längd har visat sig förenadt med åtskilliga svårigheter. För
att bestämma en stafvelses längd fordras att kunna säga,
hvar eller när den börjar och slutar. Men detta är icke så
omedelbart gifvet. Skall man bestämma stafvelsegränsen
efter grundstafvelse, ljudstafvelse eller skrifstafvelse ?
Det har utan vidare förefallit omöjligt att basera
längden på grundstafvelsen, emedan dess begränsning beror af
en vetenskaplig analys, som ej får gifvetvis anses vara af
skalden och hans läsekrets känd, än mindre spontant senterad.
Detsamma synes kunna sägas om ljudstafvelsen, som
förlägger gränsen till sonoritetsminimum. Den naturliga gräns,
som skulle ligga i det senare, synes icke vara tillräckligt
distinkt för att af örat spontant kunna läggas till grund för
längden.
o
Återstår således skrif stafvelsen, som kunde antagas
mera allmänt känd och senterad. -Emellertid synas åsikterna
om skrifstafvelsen icke vara fullt samstämmande. Skulle
versprincipen oscillera med åsikterna om skrifstafvelsens
gränser, så skulle stafvelselängden kunna vara olika för
skalden och hans läsare, eller för olika skalder.
Antiken fann, som det förefallit mången, genom ett
sinnrikt grepp sin princip i den antika poesistafvelsen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
