Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rosengren, Erik. Om identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDENTITETEN AF ANTIKENS KVANTITET ETC. 115
är kort, men skall likväl göra den förra lång. Den gifver
således åt denna något’ af sin tid. Om den icke har mera
tid än den kortaste, hurudan skulle den i detta fall vara,
när konsonanterna fråndragits? Nu lånar den en tid åt den
förra och erhåller en tid af den följande: på sådant sätt
kräfva två af naturen korta stafvelser i följd af position
fyra tider."
Aristides Quintilianus I. 21, 20 säger: yfvovxai Sé xtves
xat xaxà TupcSafreatv (!) xtöv oujicptövtov jxaxpal auXXaßat, ^xoi Stà
xy]v tStav fréaivØ) rcpoaXaßoöaai (jtf)xo$ j] efe Suo ou|i^wva
XVjyouaa ^ ëv StTcXoöv, ^ åizà xtöv iEftc, foq j] Zyouaa, Suo
ou|icptova èmcpepo[ieva i) ëv SwiXoöv, i) ån àjicpoxéptov i}
X^youaà xe efe àitXoöv Zyouaoi xe èm^epd[ievov àrcXoöv.
"Somliga stafvelser blifva äfven långa genom
konsonanters tillägg, antingen emedan de erhålla längd på grund af
egen ställning t. ex. de, som sluta på två konsonanter eller
en dubbel, eller också från de följande t. ex. den, till hvilken
sluta sig tvenne konsonanter eller en dubbel, eller ock från
båda t. ex. den, som slutar på enkel konsonant, till hvilken
sluter sig en enkel från nästa (stafvelse)."
Huru mycket likna icke dessa forntida resonnemang
vissa uttryck hos moderna författare, då de t. ex. ansett,
att ord sådana som ö-stems skulle vara iamber efter
kvantiteten men trokeer efter accenten. Stafvelsen tf- måste näm-’
ligen anses kort, -sterns åter har ansetts på grund af
konsonantmängden utgöra en lång stafvelse. Analysen har varit
riktig beträffande tf-, det är verkligen kort. Hvad -sterns
beträffar, så är det visserligen långt, om man med något
instrument mäter afståndet från s till s, men fäster man sig
vid örats utslag, som fälles på grund af tiden för e till s,
så är stafvelsen kort. Vid ordets uttal mätas också af örat
afstånden tf till e och e till s, därför har man sagt, att
ordet efter accenten är troké d. v. s. en lång och en kort
stafvelse.
Samma förhållande fattades således af forntidens språk-
é
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
