Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rosengren, Erik. Om identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ERIK ROSENGREN.
män som längd, men af nutidens fonetici som accent eller
tryck. Detta måste naturligen förefalla egendomligt, och med
skäl frågas, hvadan detta kan härleda sig. Jag skulle kunna
svara, att nutidens uppfattning är en fonetisk eller akustisk
villa, men då återstår frågan, hvarför just nutiden råkat ut
för en villa, som icke alls existerat för forntidens
uppfattning. Den ifrågavarande akustiska villan är just på grund
af anförda förhållande icke att jämnställa med vissa optiska
och akustiska villor, som hafva en fysiologisk grund, såsom
t. ex. att på längden randiga kläder förlänga kroppens figur,
under det att en på bredden randig kostym förkortar figuren.
Jag förmenar, att den moderna villan beror på vår felaktiga
terminologi. Det är ordets makt öfver tanken, som firat en
ödesdiger triumf. När man vid hvarje iakttagelse af den
rytmiska längden fört orden accent, tonvikt, eftertryck, styrka
o. d. på tungan, så har man slutligen kommit därhän, att
man i denna längd tyckt sig höra styrka. I synnerhet har
detta varit lätt för de fonetici, som i sitt modersmål på den
längre stafvelsen haft högre ton, hvilken fysiologiskt
möjliggjort en större ljudstyrka.
Men hvarifrån har då den felaktiga terminologien först
kommit? Jag tvekar icke att erkänna, att den kommit
genom missförstånd af de klassiska språken. Liksom det inom
språken under tidernas lopp försiggår en förskjutning i fråga
om vokalernas kvalitet och explosivornas beskaffenhet, så
äger en dylik förskjutning rum i fråga om de s. k.
prosodiska bestämningarna. Den högre tonen möjliggör en större
ljudstyrka. Men en större ljudstyrka på kort tid kan i ett
visst afseende ekvivaleras med mindre ljudstyrka på längre
tid. Härigenom uppstår lätt en tendens att förlänga korta
o
stafvelser med hög ton (akut). A andra sidan har en följd
af stafvelser med låg (fallande) ton en tendens att utjämna
och förkorta kvantiteten, en företeelse som för närvarande i
svenskan och andra moderna språk spelar en stor roll. I följd
af dessa hvarandra understödjande tendenser hade latinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
